Joakim Bordas okunniga inlägg i Sydsvenskan den 6/11 kan i bästa fall kan
tolkas som ett halvhjärtat försök att diskutera det fria konstlivets
förutsättningar i Sverige idag. Detta gör han genom att rekommendera Signal-
Center för samtidskonst, tillsammans med resten av det fria konstlivet, att
slimma sina kostnader och anlita praktikanter.
Tyvärr faller hela inlägget på grund av Bordas uppenbara brist på erfarenhet
som arrangör, hans undermåliga faktakontroll samt bristande kunskaper om
svensk kultur- och arbetsmarknadspolitik, för att nämna något av det mest
anmärkningsvärda.
Till en början rekommenderar vi Borda att köpa den bok vi nyligen
sammanställt, Parallell historia - Skånes konstarenor 1968-2008. I den kan
man bland annat läsa om skillnaden mellan t ex ett kommersiellt galleri, ett
center för samtidskonst, ett konstnärsdrivet utställningsrum eller en
kommunal konsthall för att förstå de olika funktioner de fyller. Borda
skulle också få en bättre insikt om vilka som tjänar på att upprätthålla
myten om att det fria konstlivet måste vara kortlivat och verka utan
resurser.
Så tack för tipset om att spara in på personalkostnaderna, Joakim Borda.
Problemet är bara att man knappt har några inom det fria konstlivet! De
begränsade resurserna täcker nätt och jämnt lokalkostnaderna. Låt
praktikanter göra jobbet är Bordas andra tips. Förutom att detta förslag
väcker en rad arbetsmarknadspolitiska frågetecken undrar vi var det
professionella arbetet tar vägen i detta resonemang?
Avslutningsvis uppmanar Borda det fria konstlivet att lära sig att kämpa för
sin överlevnad genom att kränga konstobjekt till det offentliga för att
tjäna en slant. Men vi betackar oss för Bordas tips och småsinta angrepp som
varken är fräscha eller framåtblickande, utan snarare upprätthåller ett
mossigt status quo. Kom med något nytt, Borda!
Elena Tzotzi och Emma Reichert
konstnärliga ledare, curatorer, konstkritiker, lärare, föreläsare, utredare,
konstkonsulter etc /Signal- Center för samtidskonst