Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth får frågan: ”Var går gränsen mellan
nöjespark och bibliotek?”
Då svarar hon: ”En nöjespark brukar sällan vara gratis...”
Nu kan man, med visst fog, hävda att det är orättvist att rycka loss en dum
fras ur en längre utfrågning.
Men intervjun håller i sin helhet en bara obetydligt högre intellektuell nivå.
Den står att läsa i en liten pinfärsk skrift från biblioteksföretaget BTJ,
”Folkbibliotekens framtid?”. Frågetecknet i titeln är oroande. Det antyder
att det inte är säkert att det finns en framtid för den vid sidan av skolan
viktigaste av alla kulturinstitutioner.
Och visst är det lätt att lista illavarslande järtecken: Nacka kommuns
utförsäljning av biblioteken. Det kommersiella företaget Adlibris roll som
adjungerad superbibliotekarie med uppgift att leverera inköpslistor. Den
allt mer spridda missuppfattningen att bokburen mångfald lika gärna kan
ersättas med nätburen enfald.
I BTJ:s skrift, redigerad av företagets ”marknadskoordinator” Roland Eliasson,
intervjuas en rad biblioteksintressenter, såväl mer eller mindre
professionella biblioteksbesökare som företrädare för branschen. Jag
använder med avsikt det begreppet, Branschen. Jag tror det är så de helst
vill se sig, de högre biblioteksfunktionärerna – som visionära men samtidigt
tufft affärsmässiga representanter för en bransch i framkant och dynamisk
utveckling, ivriga att erövra nya marknadsnischer när de gamla dammat igen.
Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening konstaterar
dock att det ändå inte är så lätt att ersätta pek- och barnböcker ”med en
elektronisk produkt”. Det är ”inte ens säkert att det är önskvärt”, medger
Lindberg, något överraskande: ”Detta gör att folkbiblioteken under ganska
lång tid kommer att få stå ut med att tillhandahålla svarttrycket som ett
format som efterfrågas parallellt med andra format”.
”Svarttrycket”? Är det böcker han menar? Som biblioteken kommer att tvingas
”stå ut med”?
Jag, och många med mig, har levt i tron att böcker och bibliotek hör ihop.
Uppenbarligen har vi inte fattat att bokhyllor inte har någon framkant och
att bibliotek som bara gör sina besökare nöjda inte har någon framtid:
”Vad som bekymrar mig i den nuvarande debatten är att många utanför
biblioteken har en ganska konservativ syn på bibliotek”, suckar en annan
biblioteksmanager på hög nivå, riksbibliotekarien Gunnar Sahlin. Det handlar
ju om att jobba mot ”nya kundgrupper” och utveckla ett ”private-public
partnership”, kort sagt våga göra ”en resa”. Tough shit, men jag är
övertygad om att Sahlin ser fram mot utmaningen.
Det är värre med alla dessa läsare, alla dessa amatörer, alla dessa
bokälskare. Flera av dem kommer till tals i skriften och säger fina saker om
biblioteken: författare som Björn Ranelid och Sigrid Combüchen,
kulturjournalister som Johanna Koljonen och Annina Rabe och en helt vanlig
biblioteksbesökare från Malmö, Katarina Norrlid, som prisar sitt
stadsbibliotek och på frågan hur hon vill att framtidens bibliotek ska se ut
svarar: ”Jag skulle gärna vilja att det bevaras som det är. Det är mysigt
att komma in där bland böckerna ...”
Hur ska Branschvisionärerna lyckas skapa ett nytt bibliotek när det gamla är
så populärt? Åh, det ska nog gå – de har ju dumheten och bokföraktet på sin
sida.
Per Svensson
medarbetare på kulturredaktionen