Måndagskvällens välbesökta debatt om islamofobi, som Sydsvenskan arrangerade
på Inkonst i Malmö, väckte starka känslor hos både panel och publik. Men
exakt vad islamofobi är och vem som lider av det (fobiker eller muslimer)
råder delade meningar om. Som väntat handlade samtalet till stor del om
Andreas Malms aktuella bok "Hatet mot muslimer". Eller är det Andreas Malm
själv som hatet riktas mot? Stundtals blev det förvirrat i panelen. Till och
med den i regel så coole Per Svensson syntes tagen. Malm själv verkade
ibland helst vilja läsa högt ur sin bok för att kunna avfärda en del
panelmedlemmars påståenden som "löjliga".
Det är tydligt att muslimer känner igen sig i Malms bok. Många upplever
diskriminering på grund av föreställningar om islam och muslimer. Salih
Tufekcioglu vittnade om egna negativa erfarenheter i kontakt med medier. Och
frågan om den egna erfarenhetens värde står onekligen i centrum här.
Pernilla Ouis återkommer gång på gång till det faktum att hon burit slöja i
många år. Är islamkritiker med muslimsk bakgrund då mer trovärdiga? Kan de
tala för majoriteten av muslimer? Det finns en tendens att bortse från att
debattörer med muslimsk bakgrund också kan styras av ideologiska
ställningstaganden. Att se muslimskhet som överskuggande allt annat
fördunklar snarare än förklarar.
Självklart måste religiöst tänkande och handlande kritiseras. Detta behöver
inte ha någonting att göra med islamofobi. Debatten skulle må bra av att
fler muslimska röster också vågade kritisera varandra. Om fler vågade stå
för motsättningar som finns mellan muslimer skulle mångfalden bli tydligare.
Att erfara variation bland muslimer är ett avgörande steg mot att
avmystifiera beteckningen och minska fördomar.
Simon Stjernholm, doktorand i islamologi