Två killar i publiken. Den ene, klädd i huvtröja, skrattar okontrollerat, nästan krampartat.
Den andre ser ut att ha lika roligt åt sin vän som åt skämten från scen, och hans ögonbryn höjs i takt med att huvtröjans skrattsammanbrott når en ny nivå.
– Tack, säger Petrina Karlsson från scenen.
Hon annonserar en paus på femton minuter och försvinner ut i kulisserna.
Det är premiär för ståuppklubben Prickpricks tionde säsong i Lund och uppemot tvåhundra personer har sökt sig till Mejeriet för att flabba.
Den ståuppräglade humorscenen i Malmö och Lund har på tio år vuxit från några tillfälliga besök av professionella komiker till en uppsjö av utpräglade humorklubbar med ständigt nya förmågor på scen.
Komikern Lena Frisk har följt utvecklingen. År 2000 startade hon Malmös första ståuppklubb, Malmö Comedy Club, Mack.
Fredagen den 7 oktober har den säsongspremiär på La Couronne.
– Malmö är en av Sveriges klubbtätaste städer, en riktig stand up- bomb, säger hon om situationen idag.
Något som kan ha sina nackdelar.
– Det kan vara svårt ibland för folk att veta vad som är bra och inte. Alla kallar sig för komiker, och många håller sig kvar fast man kanske inte borde det. Så det gäller att veta vad man går på, om det till exempel är en rookieklubb för lärlingar eller en klubb med riktiga, professionella komiker. Många känner sig kallade, men få äro utvalda, säger Lena Frisk.
Det är ungefär en timme kvar till Petrina Karlsson ska kliva upp på scenen. I backstageutrymmet snett bakom scenen på Mejeriet leder en smal trappa upp till ett loft.
Ludvig Samuelsson, en av Lunds nya, unga komiker, laddar inför öppningsnumret och Johannes Finnlaugsson diskuterar ett av sina skämt med Jesper Rönndahl.
– Jag vet inte om jag ska lundifiera det eller snacka om Möllan ändå, funderar Johannes Finnlaugsson.
Petrina Karlsson, som bor i Kristianstad, är relativt ny i sällskapet. Hon började sin ståuppkarriär för bara ett år sedan, men omtalas redan som ett av scenens stora löften. I höst jobbar hon med att skriva skämt för Robin Paulssons pratshow i SVT tillsammans med Johannes Finnlaugsson.
Hon beskriver den lokala komikerkretsen som en familj.
– Vi kommer hit och gör det här tillsammans för publiken. Jag har aldrig känt att jag måste tävla mot någon av dem. Vi är här för att ha roligt tillsammans, säger hon.
Hennes skämt är elaka och drastiska. Men aldrig utan att de också sker på hennes egen bekostnad.
– Jag vill nå ut och få folk att må bra. Jag är inte den typen av komiker som har ett budskap. Men man kan få mycket sagt med stand up. Folk sänker garden. Det är inte som en debatt, där stämningen är väldigt uppiskad. Men humorns uppgift är ...
– Att provocera, säg det! avbryter Ludvig Samuelsson innan han försvinner in på toaletten.
– Jag vet inte, fortsätter Petrina Karlsson. Men humor är i alla fall något som alla människor har gemensamt.
Lokalen utanför fylls på allt mer.
En bra publik behöver inte nödvändigtvis vara en publik som skrattar. En bra publik är framför allt en publik som lyssnar, menar Petrina Karlsson.
Klockan börjar närma sig åtta. Hon lutar sig bakåt där hon sitter. Ursäktar sig. Behöver ladda.
Valle Westesson har varit med sedan komikerkollektivet Korv började uppträda i Malmö i början av 2000-talet. I höst vill han tillsammans med Kringlan Svensson bredda den lokala humorscenen med klubben Lilla Tant Skratt på Moriskan i Malmö.
– Det har funnits många bra stand up-klubbar i Malmö ganska länge, men ingen som har försökt vidga begreppet så som vi ska göra det, med sketcher, föreställningar och musikalisk humor, säger han.
Enligt Valle Westesson vilar den lokala ståupphumorn på tre ben. Två består av SVT:s och Sveriges Radios humorsatsningar. Det tredje är klubbarna.
– Det är en chosefri värld. Folk är snälla och låter en prova nya grejer. Det är en tillåtande scen. Och eftersom Malmö är en lättillgänglig stad har det blivit en ganska sammanhållen värld på ett positivt sätt.
Klubbarna dras dock fortfarande med ett problem som humorvärlden länge brottats med: ojämställdheten.
– Det har blivit bättre. Men jag ser också att även om många klubbar försöker få det att se ut som om det är jämnt fördelat i programmen, så får tjejerna när de väl står på scen tre minuter medan killarna får tio. Tidsfördelningen är väldigt ojämn, säger Lena Frisk och fortsätter:
– Det är en svår fråga. Det handlar inte om att tjejer inte är lika roliga som killar. Det händer något när man som tjej ställer sig på scenen, både med tjejerna själva och med publiken. Det handlar om vad man får lov att vara.
Killen i huvtröja hämtar andan. Bakom scenen står Petrina Karlsson och laddar ner. Även om numret bara varat i tio minuter innebär det en enorm urladdning.
– Ibland är jag helt svettig, och man tänker: Du har bara stått och pratat i fem minuter. Vad fan är det frågan om?
De andra komikerna för kvällen kommer fram och gratulerar. Petrina Karlsson tycker att det gick bra, och publiken beskriver hon som ”trevlig och snäll”.
– Jag var ganska nervös innan. Men nu är jag glad. Det känns bra.