Legitim protest

Kultur & Nöjen.
Ockupation av ett övergivet hus kan ses som ett bostadspolitiskt inlägg, skriver Magnus Eriksson.

Det finns all anledning att stödja husockupanterna på Kävlingevägen i Lund. Även om jag stöts av den röda stjärnan som pryder en banderoll på huset och även om jag som liberal anser att lagar skall förändras genom parlamentariska beslut, inte genom att överträdas, sympatiserar jag med ockupanterna.

Det finns lägen när lagar bör utmanas. Medborgarrätten i USA erövrades till en del genom lagbrott, och det är legitimt att gömma utvisningshotade människor och att vägra delta i folk- och bostadsräkningar. Den aktuella husockupationen är också framprovocerad av en politik som gjort det sociala byggandet till ett blekt minne. Omvandlingen av allmännyttan till bostadsrätter stänger ute stora grupper från bostadsmarknaden. Den gör det också svårare att flytta för den som plötsligt är utan arbete. För att ha råd att bo i någon av de få nya hyresrätter som byggs måste man dessutom ha mycket höga inkomster.

I Lund tillkommer en sedan länge väl känd bostadsbrist, både för studenter och arbetande unga vuxna. Vilken lysande reklam för Lund när bilder på gäststudenter i tält sprids via nätet!

Husockupationen på Kävlingevägen är alltså en legitim protest mot en alltmer segregerande bygg- och bostadspolitik. Det kan också finnas skäl att påminna om den brittiska ordningen med squatters’ rights. Där kan ägandet till en försummad och vanskött fastighet övergå till dem som olagligen bosatt sig i den. Det tar lång tid, och den som tagit fastigheten i besittning måste kunna dokumentera sina kostnader för boendet. Men systemet fungerar. Så sent som i våras övertog en luffare äganderätten till ett stycke mark i Highgate i norra London som han tältat på i tjugoett år. Marken värderades sedan till fyra miljoner pund.

Systemet med squatters’ rights, eller adverse possession som den juridiska termen lyder, betonar att ägande också innebär ansvar. Så är det fortfarande i Storbritannien. Ett närmast övertydligt exempel på det samband mellan ägande och ansvar som betonas i ett mer traditionellt klassamhälle, som det brittiska, är rävjakten. Det är en tradition baserad på socialt ansvar, en tradition som gagnar alla, utom möjligen rävarna. I dagens Sverige avtar däremot kraven på personligt och socialt ansvar ju längre upp vi kommer i samhället. Så fungerar en rövarekonomi.

Därför anser jag att husockupationen på Kävlingevägen är värd stöd. Den innebär en i sak korrekt kritik av bostadspolitiken på riksnivå och av bostadssituationen i Lund, och den innebär också en konkret, om än tillfällig, förbättring av den senare.

Då har det mindre betydelse vilka som organiserar den. Lars Bergwall, kommunstyrelsens vice ordförande, säger i Fria tidningen att ockupationen är en politisk aktion planerad av vänsterextremister (www.fria.nu). Och? Även om den extrema eller militanta vänstern har fel i det mesta, kan även den i ett anfall av klarsyn hitta rätt.

Men jag ser det just som ett bostadspolitiskt inlägg. Det har även gurglats en del om allaktivitetshus, och då blir jag mer skeptisk. Vi behöver inte fler dagis för friska vuxna. Då kan kåken lika gärna stå tom.

MAGNUS ERIKSSON

litteratur- och musikkritiker i Svenska Dagbladet, bosatt i Lund

Fler artiklar om Husockupationerna i Lund

Författare:
Publicerad 7 november 2008 12.17
Uppdaterad 7 november 2008 12.17

Kultur & Nöjen
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu