Lennart Persson läser om Freddie Wadling

Ändå sägs det att Freddie Wadling på gamla dar har gått och blivit "folkkär".

Kanske är det dags att omdefiniera begreppet? Kanske finns det olika "folk", med olika behov. Kanske finns det ett "folk" som verkligen behöver någon som aldrig ägnat en tanke åt politisk korrekthet, eller ens vanlig simpel självbevarelsedrift? Som i stället ständigt kämpar mot sina demoner.
Wadling fyller en annan funktion än Mat-Tina och Björn Skifs-tomten. Han presenterar ett annat ansikte. Han är mannen där inne i skuggorna.
I Robert Lagerströms biografi berättar en av sjuttiotalets Göteborgspunkare om hur udda den där figuren uppfattades till och med i sina egna kretsar: "Alla var övertygade att om han fanns, så fanns han bara på natten. " När Wadling en dag promenerar förbi, i naket dagsljus, blir upplevelsen "precis som om Elvis knallat förbi".

Lagerström har jobbat hårt för att föra ut människan Wadling i dagsljuset, men tvingas ändå erkänna att "ett samtal med Freddie är som att befinna sig i en labyrint, hela tiden komma in i nya rum och nästan aldrig hitta tillbaka till utgångspunkten". Och från en man som påstår sig ha tagit livet av Kal P Dal med svart magi måste man nog förvänta sig både omskrivningar, halvsanningar och rena lögner. Allt för att stanna i skuggorna.

Det gör berättelsen både motsträvig och motsägelsefull, men också oavbrutet fascinerande. Tack vare att Wadling är så fascinerande.

Och han är det inte bara i kraft av sin underlighet. Han är ju framförallt en sällsynt skarp artist; en medvetet omedveten, instinktivt styrd sångare utan motstycke i svensk rockmusik. Synbart ickefokuserad i sina karriärval, men i slutänden med mästerverk efter mästerverk på cv:t.

Han gör musik som aldrig sviker, som talar med oss utan att onödigt skrika eller veva med armarna, musik som ändå känns i hela kroppen.

Han är också en man med osvikligt god och eklektiskt sammansatt smak vad det gäller influenser; det må handla om Captain Beefheart eller den exilamerikanska militärorkestern The Monks, om hur han i sin jakt på litteraturens mörkaste hjärta landar i femöresnovellen " Jesus i betong" eller om hur han gräver ner sig i en religiös rövarsekt som på 1200-talet pårökta på hasch spred terror i Mellanöstern. Och alla dessa underbara underligheter finns i boken, hoppar elektriskt laddade från dess sidor.

Lagerström är ingen stor stilist och han ger oss alldeles för lite av sina tankar och känslor inför Wadlings konstnärskap, för lite som får oss att känna att han fascineras lika mycket av artisten Wadling som av monstret Wadling. Han berättar bara historien rakt av, byggd på att han under många år befunnit sig i Wadlings närhet, därför ibland med ett oönskat antal detaljer och snuskigheter.

Ändå har han fått till en veritabel "page turner", förbjudet intim, omöjlig att lägga ifrån sig om man är det minsta intresserad av Wadling eller svensk rockmusik överhuvudtaget. Eller av vad det är som styr oss människor, udda eller alldeles vanliga.

Vi vill gärna att våra sångare ska sjunga som Wadling, men vi vill inte veta varifrån den där smärtan och den där nästan outhärdliga intensiteten kommer. En del tror till och med att man kan sjunga så där utan att ha upplevt smärtan. Freddie Wadling har möjligen blivit "folkkär" för att han lever mitt i den smärta vi alla försöker hålla stången eller förneka. Det handlar Lagerströms bok trots allt allra mest om, hur Wadling blev Wadling. Under alla berg av plastpåsar med tillfälliga ägodelar, under skiten och misären, under alla fyllespyor och destruktiva drogtripper.

Wadling förblir ändå ett mysterium. Och det är förmodligen precis som han själv vill ha det. Kanske också som vi vill ha det.

Förlaget påpekar att det här är Sveriges första rockbiografi. Det kan möjligen också bli den sista. Vilken annan av våra populärartister kan ställa upp med ett livsöde värt att ägna boksidor åt? Vilken författare skulle kunna uppbåda ork och entusiasm för att skriva en bok om Mauro Scocco eller Uno Svenningsson? Vem skulle orka läsa den?

LENNART PERSSON
musikskribent