Andreas Ekström berör (8.10) förhållandet mellan tro och vetenskap, med
anledning av att den nye universitetsrektorn Per Eriksson gått ut med att
han är kristen och därför avkrävts en offentlig åsiktsdeklaration.
Ekström menar att också den prästvigde psalmförfattaren Göran Bexell borde ha
utfrågats om sin tro innan han tillträdde som rektor för sex år sedan. En
psalmförfattare måste troligen vara i maskopi med Darwinbekämpare och
kreationister.
Frågan om religionens förhållande till vetenskapen är utomordentligt väl värd
att diskutera, men jag förstår inte varför just Eriksson och Bexell ska
ställas till svars.
Vad Ekström inte vet är att den har diskuterats i sekler av filosoferna och
att den ingalunda kan reduceras till den stupida antinomin tro-vetande.
Varje forskare (och varje människa) håller sig med en lång rad obevisbara
antaganden och trosföreställningar, och skulle man kräva matematiska bevis
för allt skulle man snabbt bli tokig.
Eftervärlden avslöjar varje tids förvillelser. Under de gångna hundra åren har
det knappast varit religionen som ställt till det mesta eländet i världen,
utan de politiska ideologierna, som i minst lika hög grad som religionen
bygger på trosföreställningar.
Varje tid, miljö och politiskt system håller sig med sin ortodoxi och sina
inkvisitionsdomstolar. I vår tid är medierna det som kyrkan var i går. Gud
vare lovad för deras granskning av makten och för vår tanke-, yttrande- och
trosfrihet. Men de egentliga makthavarna i våra dagar är de som har kontroll
över ordet, det vill säga journalisterna, som bestämmer vilka frågor som ska
diskuteras och vilka inte.
Också journalister måste finna sig i att bli ifrågasatta. Därför behöver nu
frågan ställas: Måste man inte dra öronen åt sig när det är de liberala som
ropar på tros- och åsiktskontroll? Vad ska man då ha liberaler till?
Eller menar Ekström att själva universitetet med dess okontrollerade
tankeutbyte är en skum idé, eftersom det från början var en kyrklig
uppfinning?
ANDERS PILTZ
professor emeritus, Lunds universitet