Begreppet "white trash" är inte starkt nog för att beskriva de sorgliga existenserna i "Winter's Bone". Här befinner vi oss närapå så långt ner man kan komma på trashtrappan: den skogsbevuxna Ozarkplatån på gränsen mellan Missouri och Arkansas, där de vita fattiga inavlade invånarna lever i nergångna timmerstugor, livnär sig på potatis och får sin lilla inkomst genom tillverkning och försäljning av metamfetamin. Laglöshet råder – istället håller våldsamma och ofta drogade patriarker både samhället och sina familjer i schack. Om det inte var för de rostiga pick up-truckarna hade man kunnat tro att vi befann oss i en gudsförgäten avkrok i 1800-talets vilda västern.

Det är helt klart bördig mylla för spänningsfiktion, vilket utnyttjats av kriminalförfattaren Daniel Woodrell – själv uppvuxen i Ozark – i en rad romaner för vilka han myntat begreppet "country noir".

Regissören Debra Graniks filmatisering av hans "Winter's Bone" (romanförlagan gavs ut 2006) har redan hyllats och hajpats rejält i USA. Med rätta – det är en lysande film; en del lågmäld thriller med westernskruv, en del socialrealistiskt drama där skogslandskapet får avspegla det inre känsloläget. Allt är kyligt, mörkt, ödsligt och urblekt i gröna och bruna färgtoner.

17-åriga Ree Dolly (Jennifer Lawrence) tvingas ta hand om sina småsyskon, hugga ved och sköta hushållet; den kriminelle pappan är försvunnen, mamman ett stumt vårdpaket. När myndigheterna hotar med vräkning måste hon få tag på pappan, och tvingas fråga runt bland misstänksamma grannar, alla insyltade i pappans drogaffärer. Det finns nästan ett sagoelement i Rees sökande: hon traskar runt som en tuff Rödluva till avlägsna stugor i vilka det lurar stora stygga vargar – farliga män och kvinnor som gräver ner både sanningar och släktingar. Till slut finner hon en ond skyddsängel i sin Charles Manson-liknande farbror Teardrop, spelad med en intensiv närvaro av John Hawkes ("Me and You and Everyone We Know", "Deadwood").

"Winter's Bone" balanserar ibland farligt nära gränsen till exotiserande socialpornografi. Men den sparsmakade dialogen och den dokumentära känslan ger filmen en jordnära autenticitet som förhöjer spänningen. Att filmen fungerar så väl är till stor del också Jennifer Lawrences förtjänst. Hennes nedtonade gestaltning av 17-åriga Ree Dolly – en spröd och självsäker noir-hjältinna med en släpig sydstatsdialekt som påminner om Bill Clintons – kan redan nu utnämnas till en av årets finaste rollprestationer. Eller förra årets – "Winter's Bone" får en obegripligt sen biopremiär i Sverige, med tanke på hajpen kring filmen. Den släpptes i höstas på dvd i USA och har därmed valsat runt länge på nätet.