De två Lundaforskarna anklagar Sydsvenskan för att ha förvandlats till en glättig pr-byrå medan de själva skulle ha direktkontakt med verkligheten. En svartvit bild, för att komma från två universitetsanställda.
Särskilt anmärkningsvärd är deras anklagelse att tidningens kampanj skulle vara ett hån mot alla de människor som påverkats av den senaste tidens skottlossningar.
Sydsvenskan har på nyhetsplats och kultur- och opinionssidorna beskrivit den rädsla som många Malmöbor känner. Det kan inte ha undgått någon av våra läsare att skottlossningarna är exceptionellt skrämmande.
Den som har följt tidningens rapportering förstår därför att det är ett barockt påstående att vi skulle bedriva något slags fluffigt varumärkesbyggande. Innebär kampanjen ”Vi älskar Malmö” att Sydsvenskan upphör med att skriva om segregation, arbetslöshet och usla hyresvärdar? Självklart inte. Har redaktionen påstått att Malmö är en problemfri stad? Givetvis inte.
I svåra tider som dessa har medierna ett särskilt viktigt ansvar: att förmedla relevant information om skottlossningarna, utan att dra förhastade slutsatser och därigenom bidra till en masshysteri. Det ansvaret är inget vi tar lätt på.
Ackfeldt och Bernsand koketterar om kultursidesliberaler som mest bryr sig om ordval och stämningar, det tyder på en smal läsning.
Däremot har några av redaktionens skribenter anmärkt på den becksvarta bild som flera riksmedier ger av Malmö. När Lasermannen härjade i Stockholm på 1990-talet hävdade få att förklaringen låg i staden själv. Men idag antyder såväl respekterade som ljusskygga debattörer att skottlossningarna är ett resultat av en misslyckad integration i staden. Är det ansvarsfullt?
Kampanjen ”Vi älskar Malmö” handlar i grund och botten om en av mediernas viktigaste uppgifter: att fungera som ett torg för medborgarna. Sydsvenskan har skapat en samlingsplats där malmöiter kan mötas i en mörk tid för att stödja och peppa varandra.
Ackfeldt och Bernsand fnyser dock åt att drygt tiotusen har gått med i Sydsvenskans Facebookgrupp. Som om tiotusen personer skulle tro att segregation och gängkriminalitet försvinner ”genom en knapptryckning på Facebook och inskickade Malmöfoton”.
Mediekritik i all ära, men att skälla ut bekymrade medborgare som vill bidra till samhörigheten i Malmö är väl magstarkt.
Rakel Chukri
Sydsvenskans kulturchef