I samband med att ”Brokeback Mountain” skulle lanseras inför Oscarsgalan
förra året blossade det upp en debatt i USA om filmens marknadsföring.
I New York Review of Books reagerade kritikern Daniel Mendelsohn på att
filmbolaget lanserat filmen som en kärleksfilm för ”alla” – ”it’s a love
story, not a gay story” – trots att problematiken – att det är förenat med
livsfara att komma ut som homosexuell om man är cowboy – ofrånkomligen var
specifik för homosexuella män. Marknadsföringen, skrev Mendelsohn, skickade
tillbaka bögarna in i samma garderob som filmen nyss befriat dem från.
Men egentligen handlar ”Brokeback Mountain” inte bara om bögar, utan lika
mycket om den cowboykultur som styr männens liv i filmen. De viktigaste
personerna i ”Brokeback Mountain” är kanske inte de två männen som älskar
varandra, utan de män som nästan aldrig syns i filmen – den kultur som
vägrar att acceptera bögarnas kärlek.
Cowboyvärlden är förstås inte ensam om att tycka illa om bögar. I ”Sopranos”
fick mafioson Vito byta garderoben mot en kista när det kom fram att han var
homosexuell. Ju mer patriarkal en kultur är, desto större tycks homofobin
vara.
Samtidigt bygger alla patriarkala kulturer på att män gillar män och helst
umgås med män. Män ska gilla män, så länge inte en man ”goes brokeback”
förstås. Då måste männen som älskar varandra utan att älska med varandra på
något sätt markera mot männen som älskar med varandra. Annars blir den
manliga identiteten väldigt svårhanterlig.
Det finns ett ord för den sortens manlighetskultur som finns i både
”Sopranos” och westernkulturen: homosocialitet.
Med tanke på homosocialitetens utbredning är termen märkligt okänd. I själva
verket styrs väldigt många miljöer av homosociala koder, idrotts- och
affärsvärlden är bara de tydligaste exemplen. Vad är den aktuella
Wallenbergsfären om inte ett skolexempel på en homosocial miljö?
Men gangstervärlden är homosocialitetens urscen. Och Martin Scorseses nya
film ”The Departed”, som utspelar sig i Bostons polis- och gangsterkretsar,
är nog en av de mer homosociala filmer som gjorts.
I ”The Departed” söker de unga huvudpersonerna – spelade av Matt Damon och
Leonardo di Caprio – omedvetet bekräftelse från samma fadersgestalt, den
genuint onde gangstern Frank Costello, spelad av Jack Nicholson. Det är en
miljö som är extremt maskulin – det finns bara en riktig kvinnoroll i filmen
– men samtidigt deprimerande, där de unga männen måste förvärva sin ständigt
hotade maskulinitet genom bekräftelse från andra män, ofta med homofobiska
utspel som en retorisk maskulinitetsmarkör.
Scorseses filmer får ofta kritik för att de är så ”manliga” och våldsamma.
Men i hans värld är våldet inte bara våld, utan snarare ett språk, där
knytnäven ska uttrycka allt som männen känner men inte får eller förmår
uttrycka verbalt.
Att förstå betydelserna i den sortens språk, liksom alla andra homosociala
koder som vi män upprätthåller i våra nätverk mer eller mindre omedvetet,
har hittills varit lågprioriterat i offentligheten. Även i jämställda
Sverige diskuterar vi helst feminism och homosexualitet, trots att det är i
de homosociala nätverken som makten sitter och normerna formeras.
Den makten är alltså osynlig. Därför är avslöjande ”The Departed”, som så
skoningslöst visar på ihåligheten i manlighetens nätverk, kanske en
viktigare film än ”Brokeback Mountain”. Hur konstigt det än kan låta.
DANIEL SANDSTRÖM
Sydsvenskans kulturchef