Månen i musiken

Kultur & Nöjen.
Sydsvenskan har landat på Youtube, på jakt efter låtar och filmklipp som berättar om vad Människan hittade där uppe.

Bad Moon Rising (Creedence Clearwater Revival)

Ni hade nog inte fattat exakt hur baaaad den här månen är. Apokalypsen är nära, och en ondskefull animerad apa slungar dig dit.

http://www.youtube.com/watch?v=ZeZm7KQJT1o

Fly Me to the Moon (Zack Kim)

Snart sagt alla har gjort en version av "Fly me to the moon". Bara Zack Kim spelar den på två gitarrer - samtidigt.

http://www.youtube.com/watch?v=udJr9cMCVFk

We Like the Moon (Rathergood.com)

"Vi gillar månen … men inte lika mycket som en sked, för det är mer användning för soppätande, och en gaffel är inte så användbar till det". Vad de här små ostälskande krabaterna tappar i logik tar de igen i känsla. Man kan diskutera vilken ondsint DNA-cocktail som har gett upphov till två hamsterzombies i hatt med trubadurambitioner. Men det överskuggar aldrig deras oborstade planetariska kärleksbudskap: WE LIKE THE MOOOOON!

http://www.youtube.com/watch?v=wY6insZjCfU

Space Oddity (David Bowie)

När Bowie lanserade sin Space Oddity fanns ingen som helst möjlighet att göra en video och låta den illustreras av bilder från månlandningen. Förklaringen är enkel: Neil Armstrong var förvisso en pionjär, men Bowie var före sin tid – låten gavs ut på singel nio dagar innan rymdfarkosten Apollo 11 nådde månen.

På det här viset kunde BBC använda låten som bakgrundsmusik under sina sändningar 20 juli. För Bowies del var detta förstås bästa tänkbara lansering.

Den här videon är ett montage med bilder på månens yta, på Apollo 11 och på en Bowie på scen under sent 80-tal.

http://www.youtube.com/watch?v=rKE3FSPJu-4

Vi ska fara bortom månen (Calle Öst)

Ingen avvikande röst? Inte ens den mildaste protest?

Jodå. Redan 1966 höjde Calle Öst stämman i denna utvecklingskritiska skildring av vetenskapens högmod och beslutsfattarnas resursslöseri.

http://www.youtube.com/watch?v=oY2cHF_My10

Man On the Moon (REM med Bruce Springsteen)

Tror du att män är från Mars och kvinnor från Venus? Dina uppfattningar lär ruckas när du ser den här videon. Det enda som är verkligt uppenbart är att Bruce Springsteen, han kommer från New Jersey. Michael Stipe hoppar omkring och gör raketen, men Springsteen har bägge fötterna på jorden.

REM:s Man On the Moon är en av 90-talets mest spejsade mainstreamhits, en låt fylld av referenser till komikern Andy Kaufman och skriven utifrån den konspiratoriska uppfattningen att månlandningen aldrig ägt rum.

Sju år senare användes låten, och titeln, i spelfilmen om Andy Kaufman.

http://www.youtube.com/watch?v=BisS5JxeUW0

Kalau bulan bisa ngomong (Inul Daratistas)

Inul Daratistas rumpvrickande gjorde en gång i tiden pryda indonesier mångalna. Här gör hon "Kalau bulan bisa ngomong" (Om månen kunde tala) tillsammans med Doel Sumbang. Sjung med - det är textat.

http://www.youtube.com/watch?v=2vFuA6lARmQ

Jag vill ha en egen måne (Ted Gärdestad)

Den 20-årige Brian Wilson sjöng om en plats dit han kunde dra sig undan när tjejerna var jobbiga. Den hette In My Room. Året var 1963.

Men efter månlandningen drömde inga ynglingar om ett eget rum. Den 16-årige Ted Gärdestad tänkte sig snarare en egen måne. The sky is the limit!

Månfärder var förenade med livsfara, men framför allt med en optimism och tro på framtiden som Ted och Kenneth Gärdestad satte fingret på – även om de bara varit ute efter att uttrycka vanlig tidlös tonårs-angst.

Vi har det jobbigt här på den överbefolkade jorden just nu, men så snart vi utvidgat vår sfär, flyttat stängslet några meter till, så kan vi förpassa våra problem till historiens annaler.

De vuxna männen hade sina mansläger. Nästa generation tog in på spa. Ted Gärdestad tog time-out på månen:

Där stannar jag tills allting ordnat sig.

http://www.youtube.com/watch?v=_NwWmX1YJTQ

Kite (Kate Bush)

När man fått Belzebub i magen finns ingen bättre kur än att bejaka kallelsen från det stora ögat i himlen, bli en drake och ta sig på en diamantflight under månen.

Låter det ... excentriskt? Då har ni inte sett den här liveupptagningen från Hammersmith Odeon.

http://www.youtube.com/watch?v=6o5lBW4D4Wk

Cruel, Cruel Moon (Paul & Storm)

Du är en medeltida beefcake med gul mustasch. Din älskade ser ut som Emmylou Harris. Ni gillar långa promenader i skogen och att titta på gamla ruiner. Allt är som upplagt för ett romantiskt liv med björnjakt, bärplockning och små medeltidsbarn med gula fjun, om inte … din älskade förvandlas till en World of Warcraft-varulv varje gång fullmånen skiner.

Ja, ödet slår hårt mot det olyckliga paret i denna animerade saga. Och allt till tonerna av levnadsglad tågåkarcountry. Budskapet känns också igen från countryns historia med svekfulla älskare och brustna hjärtan. Om än i något modifierad form: "Cause when you shine that baby of mine/ will turn into a warewolf/ and rip out my throat and kill me."

Eller för att sammanfatta: Houston, we have a problem.

http://www.youtube.com/watch?v=ApFdvJ1X4-c

Ticket To the Moon (ELO)

Och hur gick det då? Med framtiden?

De dystopiska skildringarnas mästare, Jeff Lynne, sitter tidigt 1981 med sina nya jättesyntar och bestämmer sig för att skriva en låt om den enkla tillvaron i en oskuldsfull epok.

Men han förlägger förstås handlingen långt in i rymdåldern, så att han kan inleda alltsammans med raderna Remember the good old 1980’s/When things were so uncomplicated.

Flyttlasset är på väg till månen, men Jeff önskar att han kunde stanna hemma, i den gamla världen. Det kan han inte. För detta är Framtiden.

http://www.youtube.com/watch?v=K1bn7yK53JA

Relaterade artiklar
blog comments powered by Disqus

Författare: Håkan Engström, Olof Åkerlund, Petter Bjerregaard
Publicerad 10 augusti 2009 02.01
Uppdaterad 10 augusti 2009 02.01

Kultur & Nöjen
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu