Hon har ställt ut sin konst mer än hundra gånger, men aldrig tidigare sina
skisser. Med start idag visar Skissernas museum i Lund ett urval av Maria
Miesenbergers arbeten, från idéer till färdiga verk.
Man vandrar runt bland skisser och små handskrivna tankar, modeller på
skulpturer som hon gjort och de som aldrig blev av.
– Jag har rotat runt i min ateljé för att förstå sakernas tillkomst, hur de
hänger ihop med varandra. Men jag vill egentligen inte prata så mycket, att
visa sina fåniga små skisser känns naket.
Maria Miesenberger slog igenom på 90-talet med fotosviten ”Sverige/Schweden” –
uppförstorade och suddiga familjealbumsbilder från barndomen i Österrike och
Sverige. Minnen och identitet är återkommande teman i hennes verk, och hon
arbetar både med fotografi, textila skulpturer och gjutna skulpturer i
aluminium och brons. Hon har haft soloutställningar i Sverige, Skottland,
Finland och USA, och deltagit i omkring hundra grupputställningar världen
över.
För Maria Miesenberger är skissen inte början av ett verk, ofta har det redan
funnits i tanken länge. Skissen är mer ett sökande efter ett material eller
ett uttryck som kan forma tanken.
– Verken i sig är samtidigt förstudier, skisser som leder vidare till andra
verk.
Hon samlar på idéer, tankar och material som sedan bearbetas i ateljén. Ett av
materialen hon jobbat med är scotch-Brite-svampar. Hon samlade på
tvättsvampar i tio år innan hon visste vad hon skulle göra med dem. Till
slut hittade hon formen, och skursvamparna blev textila tavlor i
jugendmönster, och porträtt av sinnesstämningar i en serie hjärnskulpturer.
– När jag reser brukar jag gå in i mataffärers rengöringsavdelning och leta
efter nya tvättsvampar. Om jag hittar en tvättsvamp i en färg som jag tycker
om, då köper jag inte en tvättsvamp, då köper jag hela butiken.
I ett rum ligger en platt hjärna på golvet. Det är en skrovlig matta som man
beträder på egen risk.
– Man snubblar lätt i hjärnvindlingarna.
På väggen bredvid mattan hänger röntgenbilder på Maria Miesenbergers egen
hjärna. Hon har en neurologisk störning och epilepsi. För elva år sedan
gjorde hon en skiktröntgen, en noggrann skanning, för att se om det fanns
någon skada på hjärnan eller en tumör.
– Jag har fått papper på att min hjärna är helt frisk, så mina neurologiska
problem får betraktas som ett personlighetsdrag.