Den politiska ideologin libertarianism, nyliberalismens mest anarkistiska
och tvångsallergiska avkomma, är i Sverige inget stort fenomen.
Nationalencyklopedin tvingas erkänna att den är svår att definiera och
konstaterar kort att den "betraktar individens frihet från tvång som
grundläggande värde, oberoende av om tvånget utgår ifrån andra individer
eller staten".
I USA har ideologin länge fört en utdöende tillvaro på den amerikanska
politiska kartan. I det senaste presidentvalet fick kandidaten för United
States Libertarian Party, Michael Badnarik, nöja sig med 0,34 procent av
rösterna.
Om man däremot skulle uppskatta hur mycket av amerikansk humor som just nu
är libertariansk skulle siffran bli betydligt högre.
Pratshowvärden Jon Stewart har vid flera tillfällen flörtat öppet med
libertarianska idéer. När han hade en libertariansk författare som gäst
nyligen avslutades intervjun med att Stewart förklarade att han inte förstod
hur folk kunde rösta på republikaner eller demokrater när det faktiskt finns
ett parti vars slagord är "reason" (förnuft). Sedan
konstaterade han att "be reasonable!" visserligen är ett lite lamt
stridsrop.
När jag intervjuade redaktörerna för den våldsamt roliga humortidningen The
Onion häromåret ville de bara prata om hur mycket de älskar libertarianernas
tidning i USA, som heter just Reason, eftersom den ifrågasätter såväl
demokrater som republikaner.
Trey Parker och Matt Stone, skaparna av tv-serien "South Park" och
hyllade satirfilmen "Team America", har också kommit ut som
libertarianer.
Nyligen var det svensk premiär för filmen "Thank you for
smoking", som kan ses som en libertariansk propagandafilm. Filmen är
regisserad av den uttalade libertarianen Jason Reitman och manuset baserat
på en bok av Christopher Buckley, en politisk satiriker som stundtals
framstår som libertarianernas PJ O'Rourke.
Filmen har den typ av rappa oneliners och bitska Washingtondialog som vi
förknippar med tv-serien "Vita huset", men filmens hjältar -
eller antihjältar - är lite mer moraliskt flexibla. Huvudpersonen Nick
Nolan, spelad av Aaron Eckhart, är en hal talesperson för tobaksindustrins
lobbyister. Över en lunch med kollegorna från vapen- och alkoholindustrin
börjar de tävla om vem som egentligen bidrar till flest personers död. Ändå
lyckas han framstå som en ganska sympatisk person.
"Thank you for smoking" attackerar såväl republikaner som
demokrater och lyckas därmed attrahera alla som är missnöjda med USA:s
politiska klimat. Det är en film om hur den politiska debatten i USA
devalverats till den grad att man egentligen kan säga vad som helst, bara
man har rätt retorik. Sanningen är död, kvar finns bara pr-personer.
I det sammanhanget framstår den nya vågen av libertariansk, politiskt
inkorrekt humor som ett roligt och provokativt alternativ till det
tvåpartisystem som inte bara dominerar politiken utan även kultur och medier
i USA.
Men den största lockelsen med libertarianismen är antagligen att den är
antiauktoritär, vilket alltid passat bra för komiker, som av naturen är
misstänksamma mot alla slags kollektiv och myndigheter.
Filmer som "Thank you for smoking" har förvandlat politikerförakt
till underbar underhållning.
MARTIN GELIN
frilansskribent