Religionens stora roll i USA är något som ofta förbryllar sekulariserade
svenskar. Många gör sig lustiga över vad man uppfattar som amerikanernas
naiva barnatro på änglar och mirakel. Andra förfasar sig över den stora
politiska roll som speciellt de konservativa samfunden spelar i frågor som
abort och homoäktenskap.
Kopplingen till politik är komplex och paradoxal. Åtskillnaden mellan stat och
samfund är noggrant bestämd i konstitutionen. Samtidigt lever politiker som
inte högt och tydligt deklarerar sin gudsfruktan farligt. Att vara religiös
är lika amerikanskt som att äta äppelpaj, se på baseball och fira
thanksgiving. Att vara patriot innebär att man omfattar såväl Gud som
kapitalism och ett starkt försvar.
Religionens starka ställning är nu i blickpunkten genom den stora
uppmärksamhet som den kaliforniske pastorn Rick Warren har fått: först under
valkampen, därefter när Obama bad honom delta i de högtidliga ceremonierna
vid presidentinstallationen i morgon.
Warren är kontroversiell därför att hans kyrka, Saddleback Church, spelade en
avgörande roll i kampanjen mot homoäktenskap i Kalifornien. För många av
Obamas liberala anhängare upplevdes detta som ett svek med stor symbolisk
kraft. Det förvärrades av att så många svarta väljare uppenbarligen röstade
för Obama men samtidigt mot homosexuellas rätt att gifta sig.
Men Warren är en komplicerad figur som inte fångas i nidbilden av den
ärkekonservative fundamentalisten. Obamas vänskap bygger på en gemensam
värdegrund där Warrens stöd för kampen mot aids, den globala miljökrisen och
folkmorden i Rwanda och Darfur har lett till att många inom den kristna
högern ser Warren som en ganska främmande fågel.
Och Warren är noga med att understryka att han inte tillhör det ena eller det
andra politiska lägret. I somras bjöd han in både McCain och Obama för att
ge dem tillfälle att svara på frågor. Hans vilja att tala med alla speglar
väl Obamas vilja att inkludera röster som talar mot varandra; att inte bara
hålla sig med ja-sägare som rådgivare och samtalspartners.
Än mer viktigt är kanske att förstå den stora sociala roll som de moderna
megakyrkorna spelar i dagens USA. Warrens kyrka är inte bara stor – mer än
20¿000 personer under gudstjänsterna – den knyter an till en rad utpräglat
moderna trender. Å ena har han sålt trettio miljoner exemplar av sin kristna
självhjälpsbok, "The Purpose Driven Life", där
betoningen ligger på individen. Å den andra utgör hans kyrka en välfärdsstat
i miniatyr, som erbjuder vård, skola, omsorg på ett sätt som kännetecknar
den amerikanska kyrkan, både historiskt och i samtiden.
Här tror jag att vi i Sverige och i Europa har något viktigt att lära oss – om
vi kan nå bortom änglarna och abortmotståndet – nämligen de religiösa
samfundens stora kapacitet att fungera som härbärgen i det brutala moderna
marknadssamhället. Dels kan de skapa gemenskap och identitet, dels erbjuder
de ickeoffentliga alternativ till dagis, skola, sjukhus, äldrevård,
äktenskapsrådgivning, och stöd för nödställda.
I Sverige uppfattas ofta religiösa samfunds välfärdsaktiviteter som en suspekt
form av välgörenhet. Denna kritik kan ibland vara berättigad, men ibland är
det mer historisk myt än samtida verklighet. Idag är det många som
efterlyser en större roll för civilsamhället när det gäller vår välfärd. I
detta sammanhang kommer samfunden att bli en allt viktigare partner. Kanske
dags att studera våra egna frikyrkor?
Lars Trägårdh, historiker och författare, bosatt i USA