Sarah mot nya höjder

Sarah Dawn Finer ser inte ut som Rocky Balboa. Inte privat, och framför allt inte på scen när Melodifestivalens sista deltävling avgörs i Malmö Arena på lördagen. Ekiperad i en storslaget färggrann geishaklänning som designern Camilla Thulin sytt ihop av en mängd vackra spetsar står hon framför gulrött skimrande soluppgång, omgiven av dansare i lätta asiatiska kampsportskläder. Mot slutet av treminuterspasset lyfter hon med hjälp av en hiss.

Det här numret har upptagit hennes tankar i månader.

– Det ska finnas en lätthet i allt det tunga, en dynamik som samspelar med låten och texten, säger hon.

Och samtidigt som hissen lyfter henne exploderar musiken förstås i ett dånande crescendo? Nej, inte alls.

– Höjningen kommer lite senare. Tvärtom tar vi ner musiken i det här ögonblicket, för att få fram den här lättheten – för att förmedla att nu vill jag klara mig själv. ”Moving On” berättar om hur man kan ta sig igenom vad som helst, om man väljer att vara den man är och aktivt gå vidare mot ett annat och bättre mål. Jag har lätt för att skriva melankoliska låtar – älskar att vältra mig i sådant – men nu ville jag ha en helt annan känsla.

Hon debuterade i festivalen med ”I Remember Love”, som gick direkt till Globen där den slutade på en fjärdeplats. Detta blev hennes stora genombrott; för de flesta var hon tjejen som kom från ingenstans, en riktig underdog.

I själva verket var hon redan då en rutinerad sångerska som spelat musikal och sjungit i studion med folk som Moneybrother, Dilba, Stephen Simmonds och Teddybears Sthlm. Hon var etablerad, men i en helt annan del av musikvärlden.

– Efter att jag gått vidare från tävlingen i Gävle träffade jag några av mina musikerkompisar på Söder i Stockholm. ”Vad du ser uppjagad ut”, sade en av dem. ”Ja, jag tävlade i Melodifestivalen igår kväll och gick vidare”, berättade jag och fick svaret: ”Jaha, gjorde du”.

Knäckande för självkänslan?

– Inte alls. För mig var det bara skönt.

Efter ”I Remember Love” har hon i folks ögon blivit en festivalartist, och hon har gått några sträckor längs den snitslade bana som en sådan förväntas gå. Ja, hon har varit med i ”Så ska det låta”. Ja, hon har turnerat med ”Rhapsody In Rock”.

Men hon gör också helt andra saker. Hon har skrivit låtar tillsammans med Marit Bergman, Dilba och – till höstens album, hennes andra – Malmömusikern Magnus Tingsek.

– Det är olika sidor av mig. Kanske verkar det motsägelsefullt för vissa, men livet är långt. Jag ska nog så småningom kunna visa hur dessa sidor sitter ihop i en och samma person. Jag gillar entertainers som Elvis, Frank Sinatra, Aretha Franklin – artister som gjort alla genrer. Men i Sverige är vi dåliga på det där, vi måste nischa folk.

Och för ett litet tag framöver är Sarah Dawn Finer fast i nischen ”Melodifestivalsballad, pampig”. Men förutsättningarna inför lördagen är annorlunda; hon kan inte komma från ingenstans mer än en gång.

– Det var läskigare förra gången – nu vet jag att det inte behöver vara perfekt. Det viktiga är att man är till hundra procent närvarande. Och där känner jag mig säker: oavsett hur mycket idéer och tankar som snurrar i huvudet två sekunder före framträdandet så vet jag att det släpper. När jag sjunger är jag helt fri.