Det brukade heta schlager, och det var en genre. Sedan länge heter det
egentligen Melodifestival, och genrerna är nästan lika många som låtarna –
det spretar i Malmö ikväll. Flest spröt i riktning mot Globen har nog Lasse
Stefanz.
1. Melody Club: The Hunter
Betyg: 4/5
Noas lillgrabb Jafet hade en egen ark, den lekte han med när familjen åkte
till Tigris för att bada. Växjös evigt unga popkillar har också en The
Ark-modell, mindre och inte lika vattentät men framförd med iver och
melodisk spänst. Låten är kompakt; showen är koncentrerad och med fin
kamerakontakt.
2. Julia Alvgard: Better Or Worse
Betyg: 3/5
Scenografin utgörs av fem mystiskt vandrande provhytter. Så bra, då kan
sångerskan ägna sig åt sådant en sångerska ska göra: hon sjunger, och hon
bär denna snygga och modernt snittade ballad med klass. En webbjoker som vi
inte behöver skratta åt, vilken lättnad.
3. Lasse Stefanz: En blick och nånting händer
Betyg: 3/5
Det är inte svårt att hotta upp Lasse Stefanz, och dessa fackmän inom
hitmakarskrået gör inte bort sig. Bandet får den popfinish som anstår ett
gammalt tröskverk på färd mot utställningsmontern på lantbruksmässan.
Uppdaterad retro, där sångaren låter bekväm och golvpukorna golvar
skeptikerna.
4. Linda Pritchard: Alive
3/5
Little Prichard spänner bågen och diafragman i en svårsjungen och omfångsrik
kraftballad av medelhavstyp och med den sortens refräng som brukade få Axl
Rose att spräcka brallorna och de gamla grekerna att spräcka sina antika
vaser. Mer gäll än mellow, men ganska imponerande.
5. Anders Fernette: Run
2/5
Ett par akrobater i fritt fallande lakansrep ger lite liv åt ett nummer och
en sångare som annars bara alltför väl avslöjar sin bakgrund vid löpande
bandet i Fame Factory. Stentvättad och krampaktigt redigerad Bryan
Adams-rock fullpepprad med artificiella tillväxthormoner.
6. Linda Bengtzing: E de fel på mej
Betyg: 1/5
Att be Linda Bengtzing tagga ner är som att be solen sluta skina och skunken
sluta utsöndra sitt personliga sekret. Man får ta dem för vad de är, så
gnäll inte utan njut av Bengtzings uppskruvade hi-tech-schlager och den
hysteriska texten. Det behöver inte vara fel.
7. Nicke Borg: Leaving Home
Betyg: 1/5
Bastant rockballad som låter som något en bakfull Chris Cornell köpt på
loppis från Jon Bon Jovi och för ett ögonblick betraktat som ett fynd. För
egen del fascineras jag mest av Nicke Borgs sångklang och fraseringar – hur
bär han sig åt för att få rösten att låta som en mungiga?
8. Love Generation: Dance Alone
Betyg: 2/5
Det regnar men: Men de dansar ju i klump? Men är de inte lite väl
flickröstsgapiga? Men det där svischandet är väl bara tom distraktion? Men
är inte låtskrivaren Red One en världskompositör? Men de tajta kostymerna
kan vara en kommande pingvin-klassiker.