Idag går startskottet för den första av de fyra deltävlingar där den där
guldklimpen ska vaskas fram.
Startfältet i Göteborg är dessvärre lite för jämnt: inga kalkoner, men heller
inga riktigt fäktningsglada tuppar eller galet kucklande hönor som ser ut
att kunna föra hem segerbucklan till Svea Rike. De bästa låtarna är bra, men
de kanske inte riktigt håller måttet som modern transeuropeisk schlager.
1. Nina Söderquist
Tick Tock av Johan Lyander och Matti Alfonzetti
Varför är schlagermänniskor så influerade av 80-talshårdrock? Helt enkelt:
många människor upplevde 80-talet.
Varför envisas de med att dölja hårdrocken under ett täcke av pseudomodernt
elektroniskt flams? Helt outgrundligt.
Den aktuella låten? Påstridig, catchy, melodramatisk, oblyg men inkapslad.
Betyg 2
--------------
2. Jonathan Fagerlund
Welcome to My Life
Av Didrik Thott och Samuel Waermö
”Hanson”, sa en kollega.
”Jönsson”, sa jag.
”Faul”, säger domaren. För det finns ingen anledning att vara elak mot denna
beskedliga pojkbandspop.
Studsig och lättnynnad, men svår att lägga på minnet; melodiomfånget är smalt
som en tom hushållsrulle. Och vi vet alla vad man gör med en sådan.
Betyg 2
-------------------
3. Shirley Clamp
Med hjärtat fullt av ljus
Av Ingela ”Pling” Forsman, Bobby Ljunggren och Henrik Wikström
Hon ger anonymiteten ett ansikte, en sann bedrift. För det är inget fel på
framförandet, det är låten som sådan som är intetsägande: ett tre minuter
långt famlande efter schlagerballadens minsta gemensamma nämnare. Den lama
refrängen förnekar utvecklingsläran, utan att ens knysta om intelligent
design.
Betyg 2
----------------------------
4. Scotts
Jag tror på oss
Av Ingela ”Tut Tut” Forsman, Lars Diedricson och Martin Hedström
Det sämsta av två världar: den upprockade dansbandssvängen. Klämkäck
tandkrämspop, hel och ren, med mungiporna fastnypta i huvudsvålen.
Förfärliga motormetaforer, mekaniska ”I’m So Excited”-rytmer, ett abrupt
fartgupp före refrängen, och i finalen en obegriplig svans som ingen hinner
plocka upp.
Betyg 1
-------------------------------
5. Emilia
You’re My World
Av Emilia Rydberg och Fredrik Boström
En grann, välskriven låt med ett lätt sväng och ett raffinerat flöde som får
det att verka naturbestämt att sångerskan ska bestiga flygeln. Det är dit
låten drar: uppåt.
Emilia ”Big Big Girl” Rydberg har blivit stor på riktigt; hon sjunger bra och
uppträder med en självklarhet som alls inte är självklar.
Betyg: 4
-----------------------------
6. Alcazar
Stay the Night
Av Anders Hansson, Lina Hedlund, Andreas Lundstedt, Tess Merkel och Mårten
Sandén
Fräck och lite avig discolåt, som tillåter sig att efter tröskeln till
refrängen kasta ut lyssnaren i harmonisk osäkerhet.
Otympligt eller spännande? Frågan besvarar kanske sig själv, men nja: flyter
gör det ju inte.
Men ryckigheten är uppfriskande. Jag gillar dessutom det stålkalla
aggro-danspartiet.
Betyg: 4
------------------------
7. Caroline af Ugglas
Snälla, snälla
Av Caroline af Ugglas och Heinz Liljedahl
Klassiskt skuren soulballad, southern style, med alla de rätta markörerna. Men
mer än en pastisch är detta ett komplett framförande - en gestaltning - där
textens väl valda vardagsuttryck framhäver desperationen som låten handlar
om. af Ugglas gör en dygd av den rättframma enkelheten, och det funkar.
Betyg: 4
------------------------
8. Marie Serneholt
Disconnect Me
Av Peter Boström och Tony Nilsson
Med A-Teens gjorde hon Abbalåtar tjugo år försent. Eller gick hon i bräschen
för en revival?
Nu förekommer hon kanske en Britneyrevival, men i mina öron låter det väldigt
mycket Melodifestivalen 2004-05. Pumpande dansant pop: otymplig, mekanisk,
flirtig men själlös. Och nästan tafatt.
Betyg: 2