Charlotte Perrelli har aldrig gett sig in i Melodifestivalen utan att komma ut
som segrare. På lördag, fyra år efter det senaste äventyret i Schlager-EM,
ställer hon sig på scenen igen med bidraget "The girl". Men det är en ödmjuk
veteran.
– Jag tror definitivt inte att jag bara kan studsa in. Det är ingen räkmacka
och jag tror att folk har väldigt höga förväntningar, säger hon.
Fredrik Kempe presenterade låtidén till "The girl" på Peter Jöbacks 40-årsfest
förra året. Texten är skriven för Charlotte, som säger att den representerar
den hon är i dag, både i sound och innehåll.
– Han sade att han knäckt nöten och att han hittat låten som jag skulle kunna
tävla med igen. Det är en stark, tjejig låt med lite "I will
survive"-känsla, även om den är mer poppig, dansig, klubbig och "up to date".
Men att kliva in i schlager-manegen igen var inte helt självklart. Charlotte
Perrelli menar att det finns två läger. Antingen kommer man från ingenstans
och gör avskalade nummer. Eller precis tvärtom.
– För oss etablerade artister går det inte att vrida tillbaka klockan. Jag kan
inte låtsas att jag är pånyttfödd i det här sammanhanget. Då krävs det att
jag visar att jag satsar och gör det fullt ut - och jag tycker att det är
roligt.
Men "The girl" är en våghalsig satsning från team Charlotte Perrelli. Hon
säger att det inte finns något nummer som är lika påkostat som hennes
effektspäckade framträdande. Ett 20-tal personer arbetar med numret, och
bara scenkläderna kostar hundratusentals kronor.
– Vi pratar miljonbelopp, säger hon.
Att inte gå till Globen skulle kännas snopet, men det är möjligt att det blir
så, säger Charlotte Perrelli. Drömscenariot är att antingen
direktkvalificera sig till finalen eller åka ut. Det finns nämligen inte
utrymme i budgeten att framföra numret i Andra chansen. I så fall måste allt
göras om.
– Jag ber till gud att jag ska ta mig till Globen och få möjligheten att göra
numret två gånger. När man jobbat så hårt på något och lagt ner sådana
enorma pengar vill man att det ska hålla.
För en av tävlingens mest rutinerade artister består uppladdningen inte bara
av repetitioner och dans i 14 centimeter höga klackar - utan att också att
hålla tankarna i styr.
– Jag försöker att tänka på en rad olika sätt. Men det landar alltid i att jag
måste prestera och att jag inte vill göra någon besviken.