Jag trodde jag hade gått fel när jag såg ett kojreservat vid Konsum på Möllevången. Är det ett flyktinglajv?
Nej, det är konstprojektet Stad Solidar, som protesterar mot att bostadsrätter byggs istället för hyresrätter.
Så långt är jag med. Men när de börjar tala om gentrifieringen av Möllan som något dåligt, det vill säga att Möllan får högre status och blir dyrare att bo i, måste jag reagera.
Jag växte upp på Lindängen, ett av Malmös ”utsatta” områden. Det var en underbar tid; varje sommar hade mina kompisar och jag entrékort på Lindängsbadet, vi såg konserter på Amfiteatern, vart vi än vände oss fanns en liten park att leka i och vi var aldrig ensamma.
Vår hyresvärd fick för ett par år sedan titeln ”Sveriges sämsta hyresvärd” och även om vår lägenhet var skinande ren så var hissen en annan femma. När vi väntade gäster skurade mina föräldrar själva bort piss från hiss och trappuppgång, och en gång målade pappa och jag om hissväggarna. Han tyckte inte att vi barn skulle läsa svordomar och könsord varje dag.
Så småningom fick vi nog och flyttade in till stan.
När invandrare utgör 25 procent av befolkningen i ett område börjar svenskar lämna det. När svenskarna sen hamnar i minoritet drar i princip alla som har möjlighet – invandrare som svenskar – vilket i sin tur leder till en stigmatisering av området. På Möllan har det varit tvärtom; det har gått från att vara slum till att locka folk med mer pengar att flytta in, och med det följer en makt att driva igenom förändringar.
Därför blir jag så otroligt provocerad av dessa medelklassbarn som vill leka fattiga. Är man uppvuxen i gettot så vill man inget hellre än att det får högre status. Möllan skulle inte vara samma Möllan utan denna utveckling. Hur skulle det fantastiskt rika utbudet av kaféer, restauranger och barer se ut om ingen kunde betala för det?
Och skulle Stad Solidars representanter som jag pratat med, inflyttade från Falkenberg och Västerås, ens satt sina fötter på Möllan för femton år sen?
Det är bra med människor som engagerar sig för att göra skillnad och det är viktigt att frågan om det krympande antalet hyresrätter lyfts. För att ta tillvara på engagemanget som ändå finns har jag därför ett tips till Stad Solidar: flytta till Lindängen!
Det ser ut ungefär som det Möllan ni vill ha tillbaka. Där finns en pizzeria med alkoholtillstånd och en falafelvagn. Eller är det inte kul att leka fattig bland verkligt fattiga?