Större ändå är att musikalen ”Holiday Inn” introducerade
”White Christmas”, som är världens mest sålda skivinspelning. I filmen gör
Bing Crosby den som duett med sin motspelerska Marjorie Reynolds (som dubbas
av Martha Mears).
Men precis som julkalendrar spelas in mitt i sommaren sjöng Crosby in låten i
juli; singeln gavs ut i oktober 1942. Men detta är inte den version vi
brukar höra – mastertejpen slarvades bort, så 1947 gjorde Crosby och
orkestern om jobbet.
Om låten heter det att den skrevs i stekande hetta. Enligt en
populär myt skrev Irving Berlin den vid poolkanten på ett hotell i Phoenix,
Arizona, år 1940.
En bättre historia berättar att Berlin skrev den i Hollywood våren 1935, i
samband med inspelningen av musikalen ”Top Hat” med Fred Astaire och Ginger
Rogers. Mark Sandrich erbjöds låten till nästa film han skulle göra med
dansparet, men regissören betvivlade låtens potential och avböjde.
Istället tinades den upp inför ”Holiday Inn”, till vilken Berlin fick
uppdraget att skriva åtta sånger till lika många högtider. ”Song of Freedom”
(Självständighetsdagen) har de flesta glömt, men ”Easter Parade” blev en hit
och ”White Christmas” en evergreen.
Bing Crosby bemödade sig aldrig om att sjunga hela låten, utan
skippade introt som talar om längtan från Beverly Hills till den snöiga
norden. De flesta sångare går som han direkt på refrängen; några undantag är
Bette Midler, The Carpenters och Barbra Streisand.
Även i Lennart Reuterskölds översättning – ”Jag drömmer om en jul hemma” –
finns detta intro och dessutom en andra vers. Sålunda vill Siw Malmkvist få
oss att tro att hon sitter i ”grönskande fjärran land”, är less på Hawaii
och Rios hamn, och längtar till ”granskogs sus”. Keane, popband från East
Sussex, längtar istället hem från London i sin bearbetade version.
Julsången blev en sådan återkommande hit att Michael Curtiz år 1954 följde upp
med filmmusikalen ”White Christmas”. Crosby och Danny Kaye gjorde
huvudrollerna.