Hur uppför sig egentligen en Koenigseggbil i en perfekt asfaltskurva på
Nürburgring? Jag har ingen aning, precis som en förkrossande majoritet andra
spelköpare. Ändå lyfts den oerhörda realismen fram när Microsoft nu lanserar
den tredje delen i sin miljonsäljande "Forza"-serie.
"Det här är ingen simulation – det är en inbjudan", lyder reklamkampanjens
slogan. Underförstått är spelet så nära verkligheten att du lika gärna kunde
sitta i förarstolen.
Det påståendet framstår förstås som märkligt när en av många underlättande
funktioner låter dig spola tillbaka tiden ett par sekunder varje gång du
kört fel. En sådan knapp i riktiga bilar skulle garanterat vara populär, för
att inte tala om hur stora samhällsvinsterna skulle vara i
olycksstatistiken. Ett annat exempel är storsäljande konkurrenten "Gran
Turismo" från Sony som fram till nu aldrig visat skador på bilarna. Kör i
200km i timmen in i en bergvägg så studsar du bara tillbaka, utan så mycket
som en skråma. Visst är själva köregenskaperna imponerande i bägge spelen,
men ändå en bra bit från de rena simulatorer som finns på PC-marknaden. Alla
bilspelsentusiaster vet redan att dessa påståenden ska tas med en stor nypa
salt, ändå upprepas flosklerna om och om igen i spelvärlden.
I sin bok "More than a game" belyser forskaren Barry Atkins vid Manchester
Metropolitan University en liknande absurditet i strategispelsgenren. Hur
kan man använda realism som försäljningsargument för en andra
världskriget-titel samtidigt som det ligger i spelets natur att Tyskland kan
vinna kriget? Visst kan kartor och utrustning ligga historien nära, men vår
verklighet ligger i mer än de tekniska detaljerna.
Spelmotståndare som Dave Grossman har gjort stor sak av att dagens skjutspel
är så nära den riktiga varan att vem som helst kan träna sig till
mästerskytt framför datorskärmen. Argumentet faller på sin egen orimlighet.
Möjligtvis kan aktivt spelande leda till snabbare fastställning av hotfulla
situationer och en mer effektiv träffbildsanalys. Men som medlem i Malmö
Pistolklubb kan jag intyga att tiotusentals timmar i spelens värld inte har
gett mig några försprång på skjutbanan. Det spelar ingen roll hur snygg
grafik spelen har eller hur verklighetstroget olika handeldvapen är
återgivna i allt från ljud till mekaniska funktioner. Grundläggande
färdigheter i skytte, som kroppshållning, andning och muskelkontroll är
något helt annat.
I det långa loppet står inte ett spel och faller med hur nära verkligheten det
kommer. Vi ska dras in i en låtsasvärld och där övertygas om att den inom
sina egna ramar har tydliga regler och naturlagar. Då kan ett krigsspel få
oss att uppleva vår fantasibild av landstigningen vid Normandie. Precis som
"Forza 3" kan låta oss vanliga trafikanter fortsätta drömma om den där
kurvan på Nürburgring.