De säger att den ny socialdemokratiske ledaren Håkan Juholt är en så duktig
talare, en så skicklig retoriker.
Det borde betyda att han är bra på att skapa slagkraftiga bilder. Men vad
alstrar hans val av ekonomisk talesman för bild? Två medelålders grabbar med
örat mot omklädningsrummet, ett tandempar i träningsoverall. Håkantommy drar
upp ritningarna inför det kommande riksdagskvalet.
Men vill man verkligen rösta på ett fotbollslag?
Och Juholtfavoriten om ösregnet, solskenet och paraplyet?
En grundkrav på en metafor är att det ska vara möjligt att visualisera den.
Men försök föreställa dig att du står i strålande solsken medan det bara ett
paraplyskaft bort ösregnar. Det går kanske, vädret kan ju uppföra sig hur
som helst numera. Men om det i så fall står en genomblöt stackare i
ösregnet, på bara en halvmeters avstånd från dig och solen, varför då räcka
ut ett paraply? Vore det inte rimligare att uppmana den meteorologiskt
missgynnade att ta ett steg åt sidan, till solskenet som ni sedan
solidariskt och gemensamt kan gotta er åt?
Jag bara frågar. Men jag har kanske missförstått budskapet.
Per Svensson