Vana vid nedsättande kommentarer och sexuella trakasserier. Motarbetade av facket och manliga kollegor, som helst ser att deras skrå förblir en herrklubb. I ”Women Behind the Camera” målar Alexis Krasilovsky upp en mörk bild av kamerakvinnornas situation, främst i USA. Men hon visar också positiva motbilder från länder som Frankrike och Indien.
– Många är rädda att prata om det här eftersom de riskerar att bli svartlistade. Jag kan, eftersom jag numera är anställd som professor, säger Alexis Krasilovsky när jag når henne på telefon i Los Angeles.
– Av de 250 mest inkomstbringande filmerna i Hollywood är bara 2 procent fotograferade av kvinnor. Siffrorna i tv är ännu sämre. Faktiskt har det blivit färre kvinnliga fotografer överlag på de stora produktionerna, och vad gäller kvinnliga regissörer har andelen också sjunkit. Alla tänker att, well, Kathryn Bigelow vann en Oscar så nu är allt grönt. Men det är ett stort problem. Det skulle vara bra för hela planeten om kvinnors berättelser kom ut.
”Women Behind the Camera” bygger på Alexis Krasilovskys egna erfarenheter. Hon startade som filmfotograf i slutet av 1960-talet men sadlade snart om till regissör, eftersom det var en lättare karriärväg för en kvinna.
– Jag var en av de första fackligt anslutna kamerakvinnorna i New York, men jag hade inte tålamod och uthållighet att fortsätta. Jag fick höra så många historier av extremt talangfulla och dåligt utnyttjade kamerakvinnor och jag har länge velat berätta deras historia. Filmen har tagit sex år att färdigställa, men hela processen har tagit 25 år.
Från början tänkte Alexis Krasilovsky främst slå ett slag för sina medsystrar i Hollywood – som Kristin R Glover, som är med i filmen och vittnar om hur hon trakasserades av Arnold Schwarzenegger under inspelningen av ”Pumping Iron” 1977. Men så fick hon höra om kamerakvinnor i Frankrike och Bollywood som lyckats bygga framgångsrika karriärer. I Kina hittade hon Shu Shi Jun som under 1950-talet var Mao Ze Dongs filmfotograf.
– Projektet kom mer att handla om hur kvinnor över hela världen använder filmkameran. Ett fantastiskt exempel är en grupp kvinnor i Indien som efter en jordbävning började filma för att väcka opinion för ökat stöd från myndigheterna. Jag gick från att vara feminist i Hollywood till en koordinator mellan kvinnor i olika kulturer.
Alexis Krasilovsky ser ljust på framtiden eftersom den digitala revolutionen gjort filmtekniken mer tillgänglig för alla, men menar att branschen måste få en makeover.
– Vi måste kämpa fackligt mot diskriminering och trakasserier och få in fler kvinnor. Statistiken visar att om en kvinna regisserar eller producerar en film är det mer troligt att de anställer kvinnor i andra positioner.