Man har inte sparat på krutet i kritiken av Stadsbibliotekets planer. Debatten
startade i Sydsvenskan i augusti och har sedan spridit sig till många
medier. Jag och andra biblioteksanställda har dock haft svårt att se
sambandet mellan våra visioner och mål och de framtidsscenarier som
kritikerna har målat upp.
Varför utvecklar biblioteken nya strategier och ger begreppet bibliotek en ny
innebörd? Därför att de fysiska besöken och utlånen under lång tid varit
nedåtgående, vilket inte överensstämmer med önskan om att vara ett bibliotek
för alla. Men också för att samhället har genomgått en revolution inom
informations-, kommunikations- och teknikområdena liksom att
utbildningsnivån har ökat och homogeniteten i befolkningen har avlösts av en
stark mångfald. Om inte biblioteken agerade utifrån sådana ändrade
förutsättningar skulle deras relevans snabbt hamna i fritt fall.
Det finns ett behov av att utvidga innebörden av väsentliga grundbegrepp i
debatten. Varför ska biblioteket skattefinansieras om man inte står för sin
roll som "kulturell normbildare och folkbildare", skriver Per Svensson i
Sydsvenskan (19/9). Men ”folkbildning” i detta sammanhang tenderar att
uppfattas som ”uppifrån och ner” – vi vet vad som är bra för dig, vi ska
upplysa folket. Mittemot står begreppet ”bildning”, det baserar sig på
dialog och respekt för att den enskilde själv bäst definierar vad som är
meningsfullt.
Ett bredare bildningsbegrepp vilar på insikten att det finns många sätt att få
erfarenheter och lära sig på. Några läser kloka böcker, andra lär sig genom
att göra, några lär sig bäst visuellt, andra auditivt. En del människor
sitter helst i lugn och ro, andra fungerar optimalt i interaktion.
Skulle man peka ut gemensamma giltiga kulturnormer idag skulle de vara:
interkulturell intelligens och demokrati som styrelseskick. Bortsett från
dessa är det i ett mångfacetterat samhälle problematiskt att arbeta utifrån
idén om en universell norm som ska främjas på bekostnad av alla andra.
Biblioteket ska gå i motsatt riktning och erbjuda många valmöjligheter.
Det påverkar också det ”gamla” kvalitetsbegreppet på så sätt att idén om en
entydig universell kvalitetsnorm har förlorat i betydelse. Inte för att allt
är lika bra, utan för att ett kulturellt eller konstnärligt uttryck måste
värderas på sina egna premisser. En roman, en raplåt eller en politisk
debatt kan inte värderas utifrån identiska parametrar. Biblioteken måste
arbeta med en differentierad, pluralistisk och användarorienterad känsla för
kvalitet bland de talrika kultur- och medieformer som måste finnas
representerade.
”Publikmaximering kan inte vara ett mål i sig”, menar Per Svensson. Där har
han en poäng, för det är meningslöst att driva bibliotek utan mål och
innehåll. Å andra sidan är det svårt att argumentera för att driva ett
skattefinansierat bibliotek utan besökare. Man måste försöka skapa en
förnuftig balans.
Det senaste året har 72 000 personer aktivt använt sitt lånekort på något av
de 11 folkbibliotek som finns i Malmö stad. Det är inte ovanligt att hela
familjer lånar på samma kort, liksom att människor uppehåller sig på
biblioteket utan att låna. Ändå måste man överväga om det är
tillfredsställande att bara 25% av Malmös befolkning är registrerade som
aktiva låntagare? Det finns också en tendens att allt fler lån samlar sig
hos allt färre personer. Under den senaste 10-årsperioden har 14 025
superanvändare stått för 53% av Malmöbibliotekens utlån. På Stadsbiblioteket
frågar vi oss om 900 000 årliga besök är tillfredställande, i ett bibliotek
som är beräknat för 1,5 miljoner? Om det är möjligt att nå fler, varför
skulle vi låta bli?
Genom folkbibliotekens 100-åriga historia har upplevelse spelat en allt större
roll. Först indirekt i kraft av böckernas upplevelsepotential, och från
1970-talet mer direkt genom programverksamhet. Under de senaste åren har
folkbiblioteken gett upplevelsedimensionen en ännu högre prioritet, bland
annat för att stimulera till en fördjupning och förlängning av
biblioteksbesöket.
Detta tycks vara ett problem för några av kritikerna. Ordet ”upplevelse” har
blivit ett fy-ord och ses som vägen till en devalvering av bibliotekets
värde. Men upplevelse är inte nödvändigtvis synonymt med banal
inställsamhet. Upplevelsetanken kan tvärtom vara en ny väg att utmana
biblioteksbesökare – eller hela lokalsamhället.
"Upplevelse" ska i detta sammanhang förstås lika brett som engelskans
”experience”, som utöver upplevelse också betyder erfarenhet. Ett
motsvarande ord finns varken på svenska eller danska. På engelska talar man
om ”The Experience Library", biblioteket där upplevelse och kunskap är två
sidor av samma sak. Det är den vägen vi också vill gå på Stadsbibliotekets,
fast i en Malmöversion.
Internationell författarscen, som Stadsbiblioteket har startat i år, har också
attackerats. Kanske för att man inte ser hur denna scen kan utveckla en ny
stark litterär gemenskap för läsare och etablerade författare. Den kan
kompletteras med skrivarverkstäder och läsecirklar eller med 24-timmars
poesiarrangemang på de 107 språk som talas i Malmö. Den kan framträda som en
del av litteraturfestivaler och via nätet koppla sig till litterära
begivenheter på många andra ställen i världen. Möjligheterna är legio.
När vi på Stadsbiblioteket under 2008 påbörjade utvecklingen av en ny
strategi, bestämde vi att den skulle ha ett namn och det blev ”The Darling
Library in the World”, med undertiteln ”Ditt liv, dina drömmar, ditt
bibliotek”.
Namnet ska understryka att vårt främsta mål är att få en plats i alla
Malmöbors hjärtan. Vägen dit går genom bibliotekets samlade framtoning:
lyssnande, vittomfattande och handlingskraftigt. ”In the world” ska
symbolisera att Stadsbiblioteket strävar efter att vara i samspel med hela
den värld som finns i Malmö, samtidigt som vi vill bli kända också utanför
Malmö och Sverige, som det bibliotek som både bor i ett av Nordens vackraste
byggnadskomplex och som lägger vikt vid att vara användarnas älsklingsställe.
Elsebeth Tank
stadsbibliotekarie Malmö