Piratflaggan är inte svartvit

I samband med att Ipredlagen trädde i kraft för snart en månad sedan skrev min kollega Andreas Ekström att ”Den som vill slippa problem med Ipred har ett lysande alternativ: Att följa lagen”.

Det är inget dumt råd. Problemet är att det som konsument aldrig har varit svårare att veta om den musik som finns tillgänglig gratis på nätet har läckt illegalt eller om upphovsrättsinnehavaren själv medvetet spridit den i rent pr-syfte.

Visst, gäller det hela album med stora artister kan vi nog utgå från att det handlar om piratmaterial. Men hur är det med enskilda låtar? Tv- och musikvideoklipp på Youtube och strömmad musik är väl alltid okej, eller?

Även om det ofta låter så i debatten är inte piratflaggan svartvit.

För dansmusikkonsumenter är det här inget nytt. Där har en grå döskalleflagga vajat ända sedan de första diskjockeyerna upptäckte att det fanns en efterfrågan på illegalt inspelade blandband, så kallade mixtapes, och privatpressade omarbetningar av populära låtar.

Verksamheten har aldrig varit laglig. Ändå har den mer eller mindre fått fortgå utan alltför allvarliga ingripanden från skivbolag och andra upphovsrättsinnehavare.

Orsaken är att materialet, illegalt eller inte, skapade bra pr för artister och skivbolag på klubbar och gatunivå. Samtidigt tjänade dj:arna och piratproducenterna en hacka. Stor nog för att motivera nedlagt arbete men tillräckligt liten för att de som ägde rättigheterna kunde välja att se åt ett annat håll.

Idag har olovligt omarbetade mp3:or axlat den roll piratpressade vinyltolvor tidigare hade. Skillnaden är att dessa musikfiler inte längre bara når dj:ar och dansmusikentusiaster utan genom fildelningskulturen finns tillgänglig för allt och alla.

Men även om låtarna sprids gratis är de fortfarande tillräckligt olagliga för att de aldrig ska kunna dyka upp på de legala musiktjänsterna på nätet.

Vill man få en generation som har vant sig vid ett oändligt utbud musik skapad i upphovsrättslig anarki att använda legala musiktjänster är detta en betydligt svårare nöt att knäcka än att gratis är gott.