En legend till jul

Text: Håkan Engström
Publicerad 9 december 2009 6.00 Uppdaterad 9 december 2009 11.26

Musik.
Håkan Engström tipsar om gamla legender att ge bort i julklapp.

Ska ni köpa en gammal legend även den här julen?

Det finns gott om dem. Neil Young har dammat av några liveinspelningar från 1992. En överlevande beatle erbjuder istället ett nästan purfärskt livedokument från Citi Field i New York: 33 spår, varav tjugo låtar förknippas med det där bandet.

Det är bra grejer, absolut – och därmed har vi det överstökat. Finns det något intressantare än så att säga om den 64-årige Youngs och den 67-årige McCartneys sätt att i mogen ålder handskas med sin karriär?

Trots en del likheter är det skillnaderna som säger mest. Young lägger fram ett utsnitt ur karriären, där han visar var han stod under en kort period år 1992. Repertoaren består uteslutande av nya låtar – så nya att de ännu inte getts ut (snart skulle du utgöra albumet "Harvest Moon"). Det handlar om works in progress och därmed en inblick i artistens skaparprocess.

McCartney å sin sida försöker alltid och i varje situation att sammanfatta – och sammanpressa – sin karriär, att presentera karriärens highlights och få sin gärning att verka lite större och häftigare än den är. McCartney ser alltid till att vara just presentabel, medan Neil Young tillåter sig att vara halvdann och medger att en del av personligheten sitter i skavankerna och felstegen.

I grund och botten är detta skillnaden mellan pop och rock.

Youngs förhållningssätt för med sig att hans olika epoker kan bli intressanta att återvända till och reflektera över, även om det varit måttligt kul att uppleva dem i realtid. Leta upp missförstådda album som "Time Fades Away" (1973) och "Trans" (1982), och det finns mer att hämta än du först tror. I McCartneys fall får man anstränga sig för att uppbåda entusiasm inför vad han gjorde 77-78 eller 83-84 eller 92-93. Jag såg honom live 1993; det var ganska bra – han inledde med "Drive My Car", precis som i New York i somras – men vill jag höra 1993 års tagning av hans klassiker igen? Knappast.

Låtarna är klassiker, men varje framförande blir pop. Annat är det med Neil Young. Låtarna är inte hans största, versionerna är kanske rudimentära, men där finns något att upptäcka.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "En legend till jul"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu