Sting farligt nära Rhapsody in rock

Genre: Pop
Artist: Sting, The London Royal Philarmonic Concert Orchestra
Plats: Det Kongelige Teater, Köpenhamn
När: 2010

Text: Andreas Ekström
Publicerad 6 september 2010 0.49 Uppdaterad 6 september 2010 0.59
Större eller mindre text

Konsertrecension.
Att tycka om Sting som soloartist är att ständigt sakna honom. Han gör så sällan som publiken vill.

För av kritiker uppburna musiker – en Bowie, en Prince, en Madonna till och med – är nya påhitt alltid per definition goda. Egensinnighet tas till intäkt för intelligens och medvetenhet.

Med Sting blir det inte så. Han förlöjligas i stället när han får för sig att spela in en låt i 9/8-takt eller testar att sjunga på franska.

Detta kan man verkligen fundera över. Klart är i alla fall att han den här gången, med skiva och turné tillsammans med hel symfoniorkester som gör nya tolkningar av gamla hits, ber om mer stryk. Och för plattan, den tvådimensionellt diskantiga "Symphonicities", ska han bara ha det.

Söndagskvällens konsert på Det Kongelige var däremot på många sätt, nästan alla sätt, en större upplevelse.

Men man kunde ha önskat sig en mer konsekvent genomförd idé, helt utan percussionister och elgitarrer. Det blir lite som om Sting inte helt och fullt litar på vad en symfoniorkester kan klara, och i första halvlekens "Every Little Thing She Does Is Magic" blir hela hybriden farligt nära what we in Sweden kallar rhapsody in rock.

Bättre då i magnifika nummer som "Moon Over Bourbon Street", som gjord för en dramatisk orkestrering där stråkar haltar i perfekt otakt med träblåsare som tycks göra som de vill. Vilket de förstås inte gör. Temat i "Russians" är lånat från Sergej Prokofjev; det känns som om han tog tillbaka det nu en gång för alla.

Om detta sceniska koncept – de två svävande konstverken som var lampor som var bildskärmar gick inte att ta ögonen ifrån – kan nå fram på en så stor arena som Globen i Stockholm är jag tveksam till. För en mellanvarm kväll på Det Kongelige, och en publik i hela spektrat från galaklädsel till jeans, fungerar det så bra att det blir en fjärde inropning. Då dödar Sting applåderna, helt ensam med bara sin röst, och den vemodiga inledningen till "I Was Brought To My Senses" från "Mercury Falling". Lite gåshud på det faktiskt.


Hela låtlistan:

If I Ever Lose My Faith In You

Every Little Thing She Does Is Magic

Englishman In New York

Roxanne

Straight To My Heart

When We Dance

Russians

I Hung My Head

Shape Of My Heart

Why Should I Cry For You

Whenever I Say Your Name

Fields Of Gold

Next To You

A Thousand Years

Tomorrow We'll See

Moon Over Bourbon Street

The End Of The Game

You Will Be My Ain True Love

All Would Envy

Mad About You

King Of Pain

Every Breath You Take

Desert Rose

She's Too Good For Me

Fragile

I Was Brought To My Senses

34 läsare har reagerat på denna artikel

62% är glada

24% är likgiltiga

9% är nyfikna

6% är arga


Hur reagerar du på "Sting farligt nära Rhapsody in rock"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu