Kalas, Dylan!
Konsertrecension.
En Bob Dylan i god form, ett spänstigt band, en hyfsat oförutsägbar låtlista – kan man önska mer en kväll i Hyllie? Det här var kalas, nästan från början till slut.Malmö arena 28.3
”Bringin’ it all back home” är inte bara en gammal albumtitel, det är också en beskrivning för vad Dylan gör en kväll som denna. Som i ”Just Like A Woman”, en av hans ovedersägliga klassiker och en av ett fåtal låtar som möts av en ovation redan i introt.
Här hade han kunnat luta sig tillbaka och surfa på vågen, men det gör han inte. Istället undviker han den etablerade melodin och återerövrar därmed orden, texten; han undviker att agera refrängsångare. Inte för att han inte skulle kunna, utan för att han inser att texten fortfarande kan tala till folk.
Så agerar en artist med självkänsla, en man som vägrar bli en levande jukebox.
Annars sjöng han alldeles ypperligt: med distinkta fraseringar, ofta bluesigt, med större register än han brukar tillskrivas. I ”Beyond the Horizon” lät han som Lambchops Kurt Wagner. I ”High Water (For Charley Patton)” – en höjdpunkt, backad av banjo, ståbas och skallerormstrummor – mästrade och betvingade han tidvattnet.
Nästan lika bra var ”Ballad of Hollis Brown”; dramat i låten har kanske aldrig illustrerats lika hotfullt molande.
En annan höjdpunkt är ”Stuck Inside of Mobile”, som sedan åratal varit en rörlig centralpjäs i liverepertoaren. Bandets njutningsfulla sätt att utnyttja hänget i refrängen är smittande.
Mer oväntad var den omarrade ”All Along the Watchtower”, som sedan millennieskiftet låtit som en Hendrixcover. Men nu har Dylan tagit hem den igen, med bistånd från Danny Freeman som lirade ett jazzinfluerat solo med mycket måttlig dist. Som Tom Verlaine hade gjort, om han fick lov.
I övrigt? Fin tevagns-jazz i ”Spirit on the water”. En spefull och cool Dylan i en avslappnad ”Like A Rolling Stone”. En känslig tagning av ”The Man In Me”. Kalas.
Kvällens låtlista
Maggie’s Farm
The Man In Me
Watching the River Flow
When the Deal Goes Down
High Watter (For Charley Patton)
Stuck Inside of Mobile With the Memphis Blues Again
Ballad of Hollis Brown
Just Like A Woman
Twiddle-Dum And Twiddle-Dee
Beyond the Horizon
Summer Days
The Lonesome Death of Hattie Carol
Highway 61 Revisited
Like A Rolling Stone
Extranummer:
All Along the Watchtower
Spirit On the Water
Blowing in the Wind
83 läsare har reagerat på denna artikel
37% är glada
5% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Kalas, Dylan!"?
- Tack!
- Gick för åttonde gången till en Dylankonsert och visste som vanligt inte alls vad som väntade. Men det fanns ingen anledning till oro - bästa konserten hittills! Rösten var inga problem utan ofta ett plus då rökigheten, råheten, skrapade fram de djupaste bottnarna i låtar som Hollis Brown eller Like a rolling stone...De gamla låtarna görs nya, och visst finns det något aktuellt i texten "businessmen they drink my wine"?
- Jenny Svenssen
- lördag 28 mars 2009 kl 22:28
- Var du i Malmö Håkan?? På Percys Arena?
- Konstigt! Eller skrev du artikeln hemifrån? Själv tyckte jsg det mesta lät jättedåligt. Kasst ljud! Inga bildskärmar och ett arrangemang som mestadels tog död på de bra låtarna. Ditt tyckande känns extra fel idag?
- Dylanfan
- lördag 28 mars 2009 kl 22:39
- Dylans bästa malmökonsert i år
- Även Dylan börjar bli till åren. Forever young - i sinnet möjligen men inte på scen. Men, han gör det bra. Ett fräckt varierat låtval med inledande Maggies Farm från 60-talet som följs upp av bl.a. High Water - en ypperlig syrlig samhällskritisk betraktelse skriven 40 år senare. DET är styrkan: variationen, integriteten, fraseringen. Dock saknade jag något från 70-talets plattor, t.ex. Infidels. Nästa gång! Han är sig själv trogen, take it or leave it!!
- Anders
- lördag 28 mars 2009 kl 22:44
- en trea..
- ..är det betyg jag kan sätta. Hade inte överdrivet höga föväntningar, hade bara åkt en mil och kom inte förtidigt, konserten startade 5 min efter det vi hunnit inta våra platser. För oss, ca 100 m från legenden, var instrumentljudet för högt, särskilt inledningsvis, man hörde inte vad legenden sjöng. Jag hade gärna hört klassikerna så att man känt igen dem. Vad är det för fel att ge publiken en chans att sjunga med? Och det hade varit kul att höra några ord, en hälsning, Hello Malmö eller??
- Konsertveteran
- lördag 28 mars 2009 kl 23:19
- Kan han spela egentligen
- Karln har snart stått på världen scener i 50 år. Han har skrivit några av de vackraste kärleksballaderna poesivärlden hört, några av de vassaste kommentarerna till alltför publikfriande politiker, m.m., etc. Är det då inte otroligt att han knappt rör gitarren? Dock verkade han trivas bakom klaviaturen. Fantastiskt att all denna musik kommit ur denne man som faktiskt verkar tafatt bakom strängarna. Märkligt.
- Anders
- lördag 28 mars 2009 kl 23:33
- Jayne from Leeds
- My first Dylan concert in Sweden. The buildning site by the arena scared me, at first, but... I had a great experience! Good seats, Bob shaking his legs and thankfully no TV-screens. Seeing Dylan playing his old songs now, makes me want to go back and listen to earlier albums. Listening to his newer songs makes you realize he is continually recreating his music and poetry. He did have lapses, but that makes it interesting and he is almost 70... We enjoyed it and the sound was great!
- Jayne
- lördag 28 mars 2009 kl 23:34
- Mycket bra konsert
- Jag har inte sett honom många gånger men detta var definitivt den bästa. Den gamle gubben var vid god vigör. Imponerande att han kan förnya sina låtar om och om igen, inte bara köra några av de mest kända för att publikfria. En sann konstnär, den största. Bra öppning med Maggies Farm. All Along the Watchtower var suverän. Bra att det inte fanns bildskärmar som störde. Bob kommer alltid vara bättre i vardagsrummet, det går helt enkelt inte att förmedla denna konst i ett arena forum
- Daniel
- söndag 29 mars 2009 kl 00:19
- Glömde ni en låt i låtlistan?
- Mellan Twiddle-Dum and Twiddle-Dee och Summer Days spelades väl Beyond the Horizon? 17 låtar totalt alltså, inte 16!
- Viktor
- söndag 29 mars 2009 kl 00:21
- Still going strong
- Jag var på Percys arena, och ljudet var fantastiskt på parkett. Roligt att höra att den gamle kunde dra i rejält emellanåt. Mycket bättre än förra gången i Scandinavium. Bra samspel mellan bandet och Bob.
- Thomas
- söndag 29 mars 2009 kl 00:22
- Tack tack tack tack!
- Underbart att få ännu en hel drös av avdammad och uppdaterade versioner av gamla och för den delen nya dylanlåtar. Det finns ingen som helst anledning att gå på en konsert med Dylan om man förväntar sig att få höra en samling lätt omarbetade "örhängen". Nej som sagt någon allsång på skansen blir det inte heller i Malmö, men vi får höra "the man in me" och redan där är kvällen räddad!
- Zarpf
- söndag 29 mars 2009 kl 00:29
Mest läst på Konsertrecension
- 1 "Det slår gnistor om Orka"
-
2
Superstars som
eskalerar från max - 3 Recension: Allt man kan önska som metalfan
- 4 Häftigt att dansa, segt att glo
- 5 Flera godbitar
- 6 Konsertrecension: Jean Michel Jarre
- 7 Little Dragon mjukstartar helgen
- 8 ”Brister aldrig i innerlighet”
- 9 Glenns ställföreträdare på jorden
- 10 Kapten Röd får med sig publiken
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu
