Dansen i fokus på Amiralen

Dörrarna hade öppnats ut mot Folkets park och därinne i halvdunklet vred sig kristallkulan i taket medan paren snurrade omkring till favoritlåtar från 30- och 40-talet.

Det mogna Malmöbandet, som lirar vidare i Harry Arnolds anda och nyligen gav några bejublade konserter i Tyskland, har sin styrka i ensemblespelet och en jämn, avrundad klang. När orkestern efter ett tag gled över på de karibiskfärgade beguine-låtarna, genuina tryckare, blev spelet rent av smeksamt.

Bandet och ledaren Anders Åhlin gillar originalarrangemang, gammaldags ballroom-känsla och inte minst Basies och Glenn Millers stilar. Alltihop hörs. ”Jersey Bounce” fick till exempel typisk Basie-puls och när Millers hit ”Pennsylvania 6-5 000” halades fram strömmade folk till dansgolvet.

Här var dansen – precis som när detta var den stora populärmusiken – huvudsaken. Och inget värmde mer än att se ett par strävsamma 75-plussare glida fram, med nytänt glitter i ögonen. Varför får jag för mig att de hade roligare förr i tiden?