| Genre: | Folk/countryrock |
|---|---|
| Artist: | Steve Earle |
| Plats: | Palladium, Malmö |
| När: | 2009 |
Steve Earle har under hela sin karriär bedyrat sin skuld till Townes Van Zandt, hans förebild och mentor. En av Earles starkaste sånger, "Fort Worth Blues”, skrevs som en hyllning strax efter att Townes dött – färgad i både orden och framförandet av sammanbiten sorg och vördnad.
Det var bara rimligt att Earle – som alltid slängt in en eller annan Towneslåt i liverepertoaren – en dag skulle ta steget fullt ut, spela in ett album med omsorgsfullt valda Towneslåtar och turnera med ett program ägnat hans livs största kärlek.
Malmöstoppet blir på den gamla teatern Palladium, inför sittande publik – ett perfekt upplägg för denna folksångare och berättare som ofta grymtat när en skrålande klubbpublik inte visat hans framträdande vederbörlig uppmärksamhet.
Ändå blir det ett bara halvdant program, lite för likt en vanlig konsert. Han berättar flera fina anekdoter om sitt liv med Townes och med hans sånger, varje gång med perfekt tajming underfundig humor. Men han kunde ha varit mer konsekvent, bakat in dessa skrönor och monologer i ett från grunden genomtänkt program – istället för att slänga iväg dem som på måfå i mellansnacket. Och han hade gärna fått lägga ännu större fokus på Townes även i låtvalet, nu får vi istället en rad ganska oinspirerade tagningar av Earles mest sönderspelade egna sånger.
Även lärjungen har levt hårt och lärt dyra läxor, och nu börjar det höras. För inte så länge sedan kunde Steve Earle förhäxa med blott sin gastkramande röst, i vältajmade fraser som inskärper textens allvar och melodins skönhet. En hel del av det där har han tappat; klangen är inte så fyllig, den distinkta artikulationen finns sällan där, behovet att då och då andas gör att han tvingas stycka upp fraserna. Det vokala flödet är inte lika imponerande, och därför börjar man istället lyssna till hans gitarrspel. Och det blir man inte så glad av.
% är glada
% är likgiltiga