"Ett halvdant program"

Genre: Folk/countryrock
Artist: Steve Earle
Plats: Palladium, Malmö
När: 2009

Text: Håkan Engström
Publicerad 28 oktober 2009 23.58 Uppdaterad 1 november 2009 23.30
Större eller mindre text 0 Skriv en kommentar

Konsertrecension.
Sydsvenskans Håkan Engström tycker att Steve Earle borde ha lagt ännu mer fokus på förebilden Townes Van Zandt under Malmökonserten.

Steve Earle har under hela sin karriär bedyrat sin skuld till Townes Van Zandt, hans förebild och mentor. En av Earles starkaste sånger, "Fort Worth Blues”, skrevs som en hyllning strax efter att Townes dött – färgad i både orden och framförandet av sammanbiten sorg och vördnad.

Det var bara rimligt att Earle – som alltid slängt in en eller annan Towneslåt i liverepertoaren – en dag skulle ta steget fullt ut, spela in ett album med omsorgsfullt valda Towneslåtar och turnera med ett program ägnat hans livs största kärlek.

Malmöstoppet blir på den gamla teatern Palladium, inför sittande publik – ett perfekt upplägg för denna folksångare och berättare som ofta grymtat när en skrålande klubbpublik inte visat hans framträdande vederbörlig uppmärksamhet.

Ändå blir det ett bara halvdant program, lite för likt en vanlig konsert. Han berättar flera fina anekdoter om sitt liv med Townes och med hans sånger, varje gång med perfekt tajming underfundig humor. Men han kunde ha varit mer konsekvent, bakat in dessa skrönor och monologer i ett från grunden genomtänkt program – istället för att slänga iväg dem som på måfå i mellansnacket. Och han hade gärna fått lägga ännu större fokus på Townes även i låtvalet, nu får vi istället en rad ganska oinspirerade tagningar av Earles mest sönderspelade egna sånger.

Även lärjungen har levt hårt och lärt dyra läxor, och nu börjar det höras. För inte så länge sedan kunde Steve Earle förhäxa med blott sin gastkramande röst, i vältajmade fraser som inskärper textens allvar och melodins skönhet. En hel del av det där har han tappat; klangen är inte så fyllig, den distinkta artikulationen finns sällan där, behovet att då och då andas gör att han tvingas stycka upp fraserna. Det vokala flödet är inte lika imponerande, och därför börjar man istället lyssna till hans gitarrspel. Och det blir man inte så glad av.

0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på ""Ett halvdant program""?

  • Ljudet?
  • Var det bara för att jag satt på balkongen, eller var inte ljudet väldigt dåligt? Hur svårt kan det vara att få endast sång och gitarr att låta bra? Kan man inte begära mer när man går och ser en världsartist? Framför allt tycker jag gitarren lät illa och skramlig. I övrigt bra! Till exempel tyckte jag Goodbye var lysande!
  • N
  • torsdag 29 oktober 2009 kl 09:56

  • En härlig kväll!
  • Håller inte riktigt med expertisen! Mig gav det en härlig musikupplevelse och energi för flera dagar.Gillar hans sätt att hantera gitarren och nu ser jag fram mot nästa turné som förhoppningsvis även inkl hans son. Och visst, det var perfekt med sittande publik, det var glädjande att se att så många med mig i mogen ålder trotsat höstrusket. Jag är helnöjd!!
  • Birgitta Christiansson
  • torsdag 29 oktober 2009 kl 11:29

  • Det kan inte bli bättre!
  • Håkan, detta är tydligen inte din typ av musik. För mig är Steve Earle en gud i sin genre och konserten igår gjorde mig stum av glädje. /Jimbo
  • Jim Carlsson
  • torsdag 29 oktober 2009 kl 13:04

  • Gammal favorit
  • Hej Jimbo! Jag har lyssnat på Steve Earle sedan 1986. Det kan ju inte du veta, eftersom jag inte skriver det. Men jag är lite nyfiken på vad i min recension som du tolkar som att detta inte är min typ av musik?
  • Håkan Engström
  • torsdag 29 oktober 2009 kl 18:48

  • Gammal favorit som håller och utvecklas
  • Hej Håkan! Jag kanske var lite slarvig i min hast men jag kan kommentera följande: - Berättelserna var genomtänkta och inte ivägslängda på måfå. Jag kan bekräfta det eftersom jag såg alla tre konserterna i Sverige. - "...oinspirerade tagningar av Earles mest sönderspelade egna sånger." Jag har också lyssnat på honom sedan starten och för mig framfördes hans odödliga låtar fantastiskt. - Du blev inte glad av hans gitarrspel men det blev jag. Vi tycker helt olika vilket är helt ok.
  • Jim Carlsson
  • torsdag 29 oktober 2009 kl 22:46
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu