Mycket kläms in i julvarietén

Men en viktig ingrediens saknas: en fokuserad konferencier som med välformulerade presentationer kan binda ihop det hela och skänka lite lugn mellan alla olika inslag. Där kunde nu stämningen bli ganska uppskruvad och man fick känslan av att det gällde att så snabbt som möjligt komma vidare till nästa insats. Farten i föreställningen blev liksom viktigare än att göra varje nummer till en upplevelse. Gunhild Carling skötte det mesta av mellansnacket, men hon och publiken skulle tjäna på att hon koncentrerar sig på alla sina andra roller.

Mycket i varietén håller hög klass och underhållningsnivå, några inslag känns mer som utfyllnad för att få till en ännu mångsidigare helhet. 20- och 30-talsjazzen är showens ryggrad och carlingarnas djupa jazzkänsla borgar för att den står stadigt. Alla vet vad Gunhild Carling kan prestera, men syskonen, till exempel Max på klarinett och Gerd på altsax, är också vassa och mångsidiga. Det lilla fylliga storbandet svängde bra, Harlem Hot Shots dansare lyfte evenemanget varje gång de kom in och Gunilla Ibérer, som de flesta nog ändå känner som klassisk pianist, gick loss stiligt i ragtime- och stride-stil. Anna-Lena Brundin drog skratt med ett par standup-prator om allt från publikkontakt till familjens tattarliv.