"En känsla av exklusivitet"

Loppens låga scen är sparsamt belyst när Alex Scully och Victoria Legrand intar sina platser för sin efterlängtade och utsålda Köpenhamnspelning. Bakom de uppställda instrumenten – en elgitarr, en elorgel och ett trumset – står höga lampor beklädda i vit fuskpäls.

I det rökdimmiga ljuset påminner de om änglavingar: sådana som man med stort engagemang gjorde inför skolmusikalen i mellanstadiet, de som hamnade långt in i rekvisitaförrådet på fritidsgården för att långt senare plockas fram i ett helt annat sammanhang.

Nu står Baltimore-duon Beach House framför dem. De vars senaste skiva ”Teen Dream” höjts till skyarna i den amerikanska indievärlden och redan omnämnts som ett av 10-talets bästa album. De som senast de spelade på lokal i Malmö inte ens hade ett hundratal i publiken. Det är tydligt att intresset vuxit fort.

Bandets senaste opus är taktfasta kompositioner där Legrands soulinspirerade orgel håller jämna slag medan Scullys gitarrslingor ensligt leker sig fram till bastrummans distinktiva beats. I liveversion växer de till stora paradnummer där sångerskan, som många gånger liknats vid Nico, med heshet och röststyrka ger sig själv all den uppmärksamhet hon förtjänar.

De pratar till oss med stor ödmjukhet, ger suggestiva förslag om vår uppkommande natt – snarare förhoppningsfulla än skamliga. Slänger yvigt med långa luggar och berättar storslaget evangelium efter evangelium om längtan, kärlek och ljuva förnimmelser.

En känsla av exklusivitet infinner sig. Och det känns precis som att vara tillbaka där, på fritidsgården där man växte upp, och att plötsligt förstå att man upplever ett spontanbesök från sitt absoluta favoritband.