När man kliver in på Inkonst och releasefesten för Gaby And The Guns på torsdagskvällen är det en utpräglad känsla av gemenskap man möter. Det går att koppla stämningen till det sätt på vilket de har skapat sitt andra album, "Bränner staden". Med skivan släppt på egen etikett har lundakvartetten, som numera huserar i Malmö, arbetat ihop med vänner och bekanta för att få ihop det material som behövs utöver musiken: videor, webb, form och pr. I firandet märks det tydligt hur många människor som varit involverade.

Efter att ha visat en inspelning från en studiosession och musikvideor till tre av låtarna från den nya skivan tar Gaby Ryd, Jens Almqvist, Fabian Ris Lundblad och David Calgaro plats på scenen. De för sig med en elegans man inte ofta ser, och utstrålar lika mycket samstämmighet och fattning som geist och passion. Medan andra band kanske hade känt ett behov att bevisa något håller de sig imponerande avspända.

Fokus landar på dem allihop, i tur och ordning. På Ris Lundblads sambavispande trummor i ”Rygg mot rygg”, Calgaros drömska lap steel-gitarr i ”Änglarna” eller klagosjungande munspel i ”Under stjärnorna”, i Almqvists omsorgsfullt avvägda körsång i ”Drake”. Men allt som oftast hamnar det på Gaby Ryd.

Hennes röst leder låtarna framåt med samma luftiga styrka som i albumoriginalen. Inte sällan använder hon sig själv som rytminstrument, metronom om man så vill, och rör sig lika mycket till musiken som hon styr den själv. Då och då rycker hon till i den tunna kroppen, som om hon medvetet håller tillbaka i sina rörelser och sitt minspel för att inte släppa fram för mycket av alla de känslor som döljer sig på insidan. Men blundar man så hör man att de letar sig ut ändå. Genast inser man var all den lidelse som finns i musiken har sin grund.

Med ”Bränner staden” har Gaby And The Guns tagit ett steg nedåt i det bottenlösa djup som är människans känsloliv. Men likaså har de lyckats ta ett steg framåt utan att för den delen behöva omskapa sig eller offra det originella och egna de har bara genom att vara de som de är. På ett harmoniskt sätt har de snarare hittat sin utveckling i varandet.