Dels tycks det inom musik- och mediebranschen finnas ett stort samförstånd kring att folkpopduon står inför det riktigt stora genombrottet, men framförallt har First Aid Kit utvecklats till ett så häpnadsväckande bra liveband att inga mer etablerade artister längre kommer vilja gå på scen efter dem.

På Victoriateaterns scen står Stockholmssystrarna ett par meter ifrån varandra men deras röster är som hopväxta, två omsorgsfullt sammantvinnade naturkrafter. Åtminstone känns det så när de sjunger samtidigt, men live blir det också tydligt att det är Klara Söderberg – hon med det mörkare och rakare håret av de två – som är huvudvokalisten.

På egen hand hade hon varit en sensationell singer/songwriter, med en självklar förmåga att ingjuta magi i de vid första anblicken simpla folkmelodierna. Ändå är det i stämsången, när hennes syster bryter in, som den rent transcendentala effekten slår till. Det händer gång på gång under konserten, både i låtarna från det snart två år gamla debutalbumet och i det nya materialet, hämtat från kommande albumet ”The Lion’s Roar” som de spelat in i Omaha med Mike Mogis från tidigare nämnda Bright Eyes som producent.

Enda gången under kvällen som deras röster inte är helt synkade är när de båda ska säga namnet på nya skivan, då är Johanna en halv sekund sen.

Den ganska sparsmakade sättningen – Klara på akustisk gitarr, Johanna oftast på keyboard och Mattias Bergqvist som extra resurs på trummor – hade kunnat vara begränsande men istället blir det den perfekta inramningen, avskalat men ändå med många variationsmöjligheter. De skiftar smidigt mellan stompig countrypop och mer varsamt gnistrande lägereldsvisor och i ”Ghost Town” skickar sångerskorna inte bara ut trummisen, de struntar även i sina mikrofoner och framför låten helt unplugged framme vid scenkanten.

Lika fin är ”Tangerine”, en låt om en kvinna vars man är otrogen mot henne och som sett till ämnet antagligen framstod som lite lillgammal när Klara Söderberg skrev den när hon bara var fjorton. Nu, fyra-fem år senare, är låten bara sorgset gripande.

Av de nya låtarna är det ”The Lion’s Roar” som bokstavligt talat gör mest väsen av sig; en dovare och ovanligt kraftfull låt där First Aid Kit plötsligt börjar rocka och headbanga – och de kommer undan med det lekande lätt. Men det stora utropstecknet är briljanta ”Emmylou” där förutom Emmylou Harris även Gram Parsons, Johnny Cash och June Carter nämns i refrängen. Så smart och samtidigt så enkelt, en given hit och en blivande First Aid Kit-klassiker.

Även i extranumret ”I Met Up With the King” är sången trollbindande och efteråt vill applåderna inte tystna. Systrarna kommer in på scenen ytterligare en gång och avslutar med ”Waltz For Richard”. Och sedan sitter man där och undrar om man överhuvudtaget har sett en bättre konsert i år.