Pop, Babel, Malmö 9.10: Little Dragon
Tumme upp: Fredrik Källgren Wallins melodiösa fingervalsar på bashalsen.
Tummer ner: Första halvan var oförlåtligt seg.
Att döma av bandets skivinspelningar är det inte som en dum idé. Även om
Göteborgssångerskan rört sig en bra bit från den jazz och nujazz hon inledde
karriären inom, bland annat som flitigt anlitad gästsångarska i Koop, finns
det fortfarande beröringspunkter. Men att Little Dragon live idag är något
helt annorlunda än på skiva blir den skara som samlats i klubbkyrkan på
fredagskvällen snabbt varse.
Det är inte nödvändigtvis något negativt.
Ljudbilden är betydligt råare och domineras av Erik Bodins trummor och Fredrik
Källgren Wallins melodiösa basgångar. Musikaliskt går det att dra
paralleller till något postpunkband från New Yorks konstskolor, men i
kombination med Yukimi Naganos jazzskolade sång skapas något eget och unikt.
Tyvärr har hennes ljusa stämma svårt att nå genom ljudmattorna under kvällens
första halva, vilket skapar ett avstånd till den avvaktande publiken och en
avslagen stämning.
Men efter att Fredrik Källgren Wallin kopplat in postdiscobasen i ”Looking
Glass”, och Yukimi Nagano lämnat scenen för att jaga runt lokalen med en
form av tamburin i högsta hugg för att få fart på folk, så lyfter det på ett
närmast förlösande vis.
Håkan Wirenstrand dränker kyrkan i ekoeffekter och knorriga syntsmelodier från
Vintergatans utkanter samtidigt som låtarna förlängs till långa och närmast
jam-liknande sessioner. Bandet hamrar på vad som finns att hamra på i
slagverksväg, det lilla dansgolvet som bildats framför scen blir till slut
så entusiastiskt att en galenpanna försöker sig på något som liknar en
avbruten stagedive.
När Yukimi Nagaono upprepar de sista raderna i 80-talspoppiga ”Runabout” och
sakta låter dem tona ut på ett löjligt snyggt sätt är det svårt att inte bli
berörd.
Lite synd att det dröjde närmare en timme att nå dit.