Orchestra Baobab från Senegal gör godmodig musik som puttrar sig fram efter ett strikt och glest schema. Ackorden är två eller tre per låt, tre sångare hjälps åt med stämsången, ibland riffar de två saxofonisterna till och den ende egentlige solisten Barthélemy Attisso tar gitarrsolo efter långt gitarrsolo. Han har i sin speciella stil på typiskt västafrikansk grund, men till slut blir även den förutsägbar.

De som vill dansa har kul. Den som bara lyssnar får det enahanda. Jag minns Mejerietkonserten 2002 som betydligt händelserikare och på det fina albumet ”Specialist in all Styles” hör man å andra sidan delikatesser som inte gick fram i Pildammarna.

Faktum är att gruppen enkelt skulle kunna skapa mer musikalisk live-action – fler arrade och hetare insatser av de två saxofonisterna, solon även på sax, bas och trummor/slagverk, en snabbare låt här och där. Altsaxofonisten och den ackordharvande kompgitarristen Latfi Ben Geloune hade så det så lugnt och förutsägbart att de ofta kunde förnöja oss med sina eleganta små danssteg.

Förnöjd verkade också på det hela taget den väldiga publiken, som förvandlade Pildammsgrytan till en sardinburk utan tomatsås. Senegalesernas positiva vibrationer gjorde verkan och det lilla utrymmet framför scenen fylldes på alltmer av glada personer, alla med sina personliga dansvarianter.

Musikerna fick känna sig som hemma när förtjusta fans stoppade sedlar i nävarna på dem. Och när det till slut blev lite fart på musiken efter en och en halv timme, med ”Bul ma miin” från ”Specialist”, fick Orchestra Baobab fullt med danssugna i knäet uppe på scenen.