De har spelat två låtar hittills, varav en är från senaste albumet ”Ritual
Union”. Skivan hyllades i såväl svensk som engelsk och amerikansk musikpress
när det släpptes i somras, och breddade det genomslag utomlands som hade
tagit sin början med 2009 års ”Machine Dreams”.
Att säga att bandets senaste år har varit händelserika är därmed ingen
överdrift. Under 2010 var de med på två spår på Gorillaz tredje album
”Plastic Beach” och bjöds därefter med som förband på större delen av
världsturnén för skivan. I samma veva gjorde de låten ”If You Return” med
Dave Sitek, och under förra året skapade de singeln ”Wildfire” ihop med
brittiske dubstepproducenten SBTRKT.
När man nu äntligen ser dem på hemmaplan igen slår det en hur mycket de
förtjänar alla de där hyllningskörerna. Och – vilket fantastiskt bra
liveband de har utvecklats till under tiden.
Efter att ha följt upp första låten ”Looking Glass” med titelspåret från
senaste albumet ger de sig in i den suggestiva ”Brush The Heat”. Låten
plockas ner i tempo jämfört med originalet, och sveps in i ett spöklikt
dubbigt arrangemang där ensligt ekande trummor skapar rytmen ihop med stumma
slag på en kobjällra och ljudet från Naganos pingisracketformade tamburin.
Efter en mellanlandning i debutskivans ”After The Rain” gör de en new
wave-glassig version av ”Shuffle The Beat”, för att därefter låta dova
syntar och tunga basgångar få marken under oss att skälva i ”Please Turn”.
Låtarna vävs samman med hjälp av loopar och samplingar, vilket skapar snygga
bryggor mellan de olika känslor och stämningar som presenteras i musiken.
Att de följer upp den dröjande och mystiska ”Crystalfilm” med basigt
technoklädda versioner av ”Summertearz” och ”Nightlight” känns inte hackigt
överhuvudtaget.
Det bidrar dessutom till att svänget aldrig behöver gå förlorat. Med
sättningen trummor, bas, två keyboards, synthesizers, elektroniska trumpads
och sång är möjligheten för vilka ljud de kan framställa i princip oändlig.
Men de låter sig inte bli överilade för det.
De experimenterar och improviserar fram till precis rätt gräns, utforskar
låtarnas möjligheter och tar dem till nya nivåer, men låter alltid
grundtanken finnas kvar som en röd tråd att samla upp kring. Det är
utnyttjande av liveformatet som tyder på stort engagemang och
professionalitet, och som sannolikt är precis lika givande för dem som det
är för oss.