Under namnet Ved spelar Mattias Nihlén en ambient form av instrumental krautmusik där han på friktionsfritt vis kombinerar samplade ljud med repetitiva gitarrteman. Trasiga klanger möter melodier så lekande lätta att de nästan tycks spela sig själva. Musiken är mer meditiativ än krävande, den pulserar mer än svänger, men innan du hinner säga ”ljudtapet” tränger sig en psykedelisk figur fram ur den asiatiska gobelängen och tvingar dig att ställa om fokus eller åtminstone le en smula. Gitarren i ”Simulus” låter som 70-talets ”Snobbar som jobbar” på psykoanalys, medan ”Question For L Ron” bygger på en bekymmerslös melodi som säkert kan passera som gamelanmuzak, men ställd mot en murrig fond av konkret musik och missljud får den oväntad skärpa. Bästa spår: Brownian Motion