För fyra år sedan pluggade Lotta Wenglén in gitarren och överraskade på sitt fjärde album med ett okarakteristiskt kyligt och aggressivt sound. Det var ljudet av livet som hunnit ikapp henne, vänt sig om och gjort fula grimaser. Nya albumet är helt annorlunda: optimistiskt i tonen, utan att låta förljuget. Låtarna har präglats av ett par nära livet/döden-upplevelser: hon födde barn och hon drabbades av cancer. Upplevelserna tycks ha gjort henne säkrare och starkare. Till och med när hon i ”Fucked Up” återvänder till sin alkoholiserade bror utstrålar musiken harmoni och lustfylld lek – produktionen är detaljerad, men inte överarbetad – snarare än låsning och frustration. Låtarna är ögonblickliga och skaparrusiga. Det smittar. Bästa spår: Endless