Och det har väl egentligen inte varit det som varit det största problemet tidigare, utan att röst och instrument inte suttit ihop riktigt, att det varit två delar snarare än en enhet.

Kanske har bandet haft samma känsla, för nya skivan är en helt annan gemenskap, nog mycket tack vare att det är fler ljud inblandade, som stråkar och trummor som passar sången betydligt bättre.

Men om det är addition på instrumentfronten, så är det minustecken överallt annars med mer melankoli både musikaliskt och textmässigt i form av högstämd sorgsenpop där fem av tio låttitlar innehåller negationer. Men två minus blir ju som bekant ett plus och så även här.

Bästa spår: Snart går du inte själv