Wiley måste nämnas i ett samtal om födseln av hiphop-oäktingen grime, en
subgenre man lika gärna kallar för dancehallbastard och som bildar en
utväxt på det brittiska klubbträdet.
Likt fjolårets album gör detta aldrig bort sig men vänder på det hela taget
inte heller upp-och-ner på ens musiktillvaro. Eller ens föreställning om hur
grime kan låta.