Tillbaka till skolan
Skivrecensioner.
Kurserna faller, marken under marknadens fötter skakar, ingenting är stabilt. Någon borde ingripa, någon borde ringa i djävulsklockan – snabbt. Det är hög tid för upprop. Kalla på AC/DC.Få artister är lika konsekventa. Få har modet. Så i ett parallellt Wall Street-universum bidrar denna ständigt otrendiga kvintett – och det är enbart väl menat – med en fullständigt orubblig rock’n’rollfond. Något som bara är. Okonstlat, enkelt, intimt.
Efter åtta år av studiofrånvaro, delvis sittande under parasoll någonstans i känguruland, är alltså ett av musikbranschens mest principfasta rockband åter framme och nosar på het, slirig asfalt. På tiden.
Nytt skivbolag, visst, ny producent, jodå, men fortfarande med en stadigt stampande Angus Young i skoluniform. Som alltid.
Samma garderob, samma tre ackord och så självklart Brian Johnsons klassiska stämband, tillika svårt skadeskjutna, som gör AC/DC till just AC/DC. Och inget annat.
”Black Ice” har visserligen, liksom föregångaren ”Stiff Upper Lip”, mer rymd än albumen från 1900-talet. En bluesigare och mer avslappnad förnimmelse, stundtals.
Så nej, här finns ingen ”Hells Bells”, eller ”Thunderstruck”, men såväl inledande ”Rock’n’Roll Train” som ”War Machine” kittlar rätt nerv och visar på dominans utan att låta eventuella fotbollskörer ta över. Simpla ”Decibel” fyller också sin funktion – vaktpromenad de luxe – medan ren tristess i ”Skies on Fire” blir ett alldeles för tidigt självmål.
Som allra bäst blir det i ”Anything Goes”, en frisk sommarfläkt, där både Angus och Brian tillåter varandra att vandra i sidled. Nästan lika bra är bandet och i den närmast statiskt huggande ”Money Made”.
Det räcker. Ding-dong.
Bästa spår: Anything Goes
Andra artister som tagit på sig skoluniformen:
Britney Spears. Britney Spears slog igenom som den dansande lolita som i uniform stuffade nerför skolkorridoren i videon till ” ...Baby One More Time” 1998.
Echobelly. Sångerskan Sonya Auroa Madan i Echobelly uppträdde i skoluniform när bandet 1995 spelade ”Great Things” i tv-showen Top of the Pops.
Girls Aloud. Engelska flickgruppen Girls Aloud spelade otyglade skolflickor i filmen ”St Trinian’s” från 2007. Skoluniformerna behöll de mestadels på.
The Kinks. För pr-bilderna till rockoperan ”Schoolboys in Disgrace” utrustade The Kinks 1975 sig med skoluniformer, slangbellor och annan rekvisita.
0 läsare har reagerat på denna artikel
% är glada
% är likgiltiga
Hur reagerar du på "Tillbaka till skolan"?
- Hoppla!
- Oj, bara en trea av en av sydsvenskans hårdrocksrecensenter? Då är det riktigt dåligt med andra ord; de brukar ju inte snåla med höga betyg i normala fall.
- krister
- onsdag 15 oktober 2008 kl 10:05
- Platt platta
- Jag hade sett fram emot återkomsten, men det här låter platt, trist och knappt ens som en dag på jobbet för alla inblandade parter. En trea är nog lite i högsta laget.
- Angus
- onsdag 15 oktober 2008 kl 10:58
- En gång AC/DC alltid AC/DC
- Den här gruppen har nästan bara släppt en lång rad mästerverk genom sin långa karriär och jag vill ge även denna blues-iga platta en chans att få sålla sig till samma skara guldkorn efter en rad genomlyssningar. Jag vågar dock inte hoppas på en euforikick liknande den som uppstår vid de inledande ackorden på Thunderstruck eller You shook me all night long! Trots allt är de härligt okonstlade och bjuder bara på skön, enkel och vansinnigt melodiös tung rock. Längtar till Globen 20/2!
- Svejk
- onsdag 15 oktober 2008 kl 15:46
- zzzzz
- AC/DC är som Henrik Larsson. Trist och gubbigt utan vett att lägga av.
- zzzzzzzzz
- onsdag 15 oktober 2008 kl 16:01
- Intressant att folk skriver om den nya plattan
- Den släpps ju först den 20e. Olovlig nedladdning?
- Micke
- onsdag 15 oktober 2008 kl 17:16
- All killer, No filler
- Om man inte gillar den här skivan gillar man inte AC/DC. Och om man inte gillar AC/DC så undrar jag varför man skriver här? Skivan innehåller ett gäng nya klassiker och är ungefär så välproducerad och svängig som man kunde förvänta sig.
- thedeuce
- onsdag 15 oktober 2008 kl 17:48
- Trist
- AC-Dc borde lyssna lite på Danko Jones eller Turbonegro. Tempot är alldeles för långsamt och låtarna är trista. Mer ös tack !
- Kekke Tamburin
- torsdag 16 oktober 2008 kl 09:15
- Snålt Betyg!
- Detta är en platta som växer, och de som inte kan höra att detta är deras bästa alster sedan Flick (snackar -83) är döva, och har allt för förutfattade meningar. Brian har inte låtit så här bra sedan -81. Skivan är så fräsch. Sen är det alltid roligt att höra kommentarer fån folk som tycker de borde sluta. Varför? Fakta: Finns ingen artist som är mer trånad efter att se live i hela världen. Inte för att de inte skulle kunna gå i pension då bara Beatles säljer mer av sin backkatalog.
- Badland
- lördag 18 oktober 2008 kl 15:12
- "Anything Goes" deras sämsta låt
- Nä, är inte helt nöjd. "Anything Goes" låter som den var skriven av Bruce Springsteen, självklart ett dåligt betyg med tanke på hur mycket bättre AC/DC brukar vara. Några låtar är höjdare, Rock N' Roll Train, Spoilin' For A Fight, men de flesta är tämligen slätstrukna och är glömda efter en genomlyssning. 3 av 5 var nog passande. För att vara AC/DC. 4 av 5 om man jämför med andra band alltså.
- Hampus Eckerman
- onsdag 22 oktober 2008 kl 15:24
- Bästa på länge
- Håller nästan helt med det badland skriver. skivan har fått oförtjänt dålig/medelmåttig kritik. om inte den bästa skivan sedan back in black så iaf sedan flick of the switch(underskattad platta)& undantaget razors edge(ett av de bättre albumen på "senare tid"). black ice har influencer från nästan alla tidigare album. låtarna big jack, spoilin for a fight och weels låter som den senare delen av bon scott eran och lite back in black. Bästa överraskning: rock'n roll dream, & anything goes.
- mAngus
- måndag 27 oktober 2008 kl 18:25
Mest läst på Skivrecensioner
- 1
- 2 Michael Kiwanuka
- 3 Ola Sandström
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8 Brokig platta med en del lyckokast
- 9 Mustasch
- 10 John Talbot
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu
