Inte så att plattan är något härmparty, men nog blir man här och där påmind om Beppe Wolgers, Lasse Färnlöf, Monica Zetterlund och Jan Johansson. Till och med Lill Lindfors snurrar med i utkanten av Elin Wredes sångstil. Traditionsmusik, på sitt sätt.

”Djupa andetag” är annars ett originaljobb, hopsatt av musik från pianisten Jean-Simon Maurin och fina, poetiskt jordnära svenska texter av Anna Houmann, som också översatt Van Morrisons ”Moondance”; en klart lyckad cover, mer tillbakalutad än Morrisons. Maurin har med meloditouch skrivit en räcka låtar som är ordentligt varierade i stil och sväng.

Han, basisten Martin Lundberg och trumslagaren Lars ”Bagarn” Andersson samlirar övertygande och lättfotat och Maurin signerar välavvägda solon där det händer saker.

Elin Wrede har samma tydlighet som trion, i sin textattack, och sjunger med fyllig, snabb och heltäckande röst. En egen profil, precis som Jean-Simon Maurin.

Bästa spår: Skål