Det är en fulländad poplåt, från de snabbt pulserande trummorna och de drömska syntarna till den vemodiga sången och textens polaroidbilder av jackor som hämtas ut ur nattklubbsgarderober och taxiresor hem eller någon annanstans.

Jonathan Johansson, som bytt Malmö mot Stockholm, har en eftertänksamhet i rösten som kan påminna om Tomas Andersson Wij, men man märker att Johansson är en generation yngre. Det hörs inte minst i de dansanta åttiotalsuppdateringarna och den lyckade översättningen av Tears For Fears ”Everybody Wants To Rule the World”.