Fjärde soloplattan; Sofia Karlsson tar ett fjärde nytt steg och trampar rätt igen. Även om ”Söder om kärleken” med sin lättare touch inte är så känslosvallande och gripande som Dan Andersson-albumet och ”Visor från vinden”.

Nyheten på ”Söder om kärleken” är satsningen på egna låtar; bra egna låtar. Längtan och funnen kärlek sjunger genom texterna, där nyckel­orden är himlen, vinden, natten, stjärnorna, hjärta, nära och värme. Ganska enkelt och rakt och varken riktigt originellt eller klyschigt, men tillsammans skapar orden, sången, melodierna och de luftiga arren en harmonisk och personlig platta. Sofia Karlssons röst hittar exakt rätt ton mellan avspänt och glödande.

Namn på gator och stadsdelar i Stockholm blir ankare i hennes berättelser och man skulle bara vilja stryka det lättköpta ordlekandet med ”blås ut ljusen” i spåret ”Blåsut”.

De akustiska instrumenten lägger snygga slingor runt sången, men jag hade inte haft något emot lite fler profilerade solon. Nashville-essen Stuart Duncan och Mike Marshall på fiol och mandoliner dyker in sparsamt bland svenskarna och är de som får ta för sig mest, Duncans fiol gör väldigt mycket för sina fyra spår.

Alltihop är en sällsynt total sammanflätning av bluegrass och svensk visa och folkton och Alison Krauss röst skulle smälta rätt in i många av låtarna.

Fast Sofia Karlsson har inte glömt Dan Andersson för det. Hennes sång ”Andra sidan” är ordentligt anderssonsk i klangen och språket. Och just där spelar hon också på hans egen efterlämnade gitarr.

Bästa spår: Du var där