Han kallar sig Prince of Assyria, föddes i Bagdad men har bott i Sverige sedan ett års ålder. Ninos Dankha spelar en ömsom finlemmad och ömsom kompakt orkestrerad folkpop som omväxlande har beröringspunkter med artister som Bill Callahan, Lambchop, John Cale och Leonard Cohen – fast utan den där uppfordrande kärva tonen som ibland frestar på och stöter bort. Texterna är poetisk, ofta ödesmättad kärlekslyrik på rätt sida gränsen för det överdrivna; han antyder hellre än blir överspänt drastisk.

Med detta sagt: den pianodrivna och lite insmickrande "Waltz Life" bär på ett drama som kanske förklarar vad Suedes numera fullvuxna sångare Brett Anderson egentligen vill åstadkomma. Det funkar alldeles utmärkt, men bättre ändå är Prince of Assyria när han går in för ett milt förföriskt sväng i den tjusigt orkestrerade "Sail the Ships Away", full av understatements.

Fin är också "Emotion Laces", där han med blicken fäst i öster gör en molande ragaliknande folkmusik som skiljer sig från resten av albumet utan att falla utanför ramen för Ninos Dankhas låtskrivande eller för albumets helhetskaraktär.

Bästa spår: Sail the Ships Away