Clare Muldaur gör sofistikerad pop som placerar henne någonstnas mellan Sufjan Stevens och St Vincent: sparsmakat arrad kammarpop med stor ombytlighet i både klanger och temperament.

De bästa sångerna låter som instant standards, vidlyftiga melodier som varit en utmaning för Rufus Wainwright eller en ung Harry Nilsson.

En av dem är verkligen en gammal hit, en smäcker underverkstagning för stråkkvartett och bleckblås av Genesis "That's All". Resten är eget: snygg cocktailpop med mer karamellfärg än vad som ryms i ett lyxinrett barskåp.

Bästa spår: All the Wine