Sexton väl valda spår från Thåströms ojämna karriär i eget namn, från 1989 års solodebut till förra vinterns album "Kärlek är för dom".

Gott så, men det är boxen som är det bästa köpet. Där ingår också en livetagning från 2006 års turné tillsammans med ett av de bästa band Thåström haft – både Conny Nimmersjö och Pelle Ossler spelar högelektrifierade gitarrer. De sju spåren kommer allihop från spelningen på Olympen i Lund 17 mars.

Och så har vi bonusplattan "Kompost": tretton tidigare outgivna spår, huvudsakligen ganska nyinspelade, och företrädesvis låtar som Thåström tidigare gett ut i mer muskulösa eller popigare versioner. Bland höjdpunkterna finns Imperietlåten "... Som eld", presenterad i en rik gråskala där Osslers gitarr gör störst intryck – vilken version man föredrar är en smaksak; jag är faktiskt ganska svag för den poppiga Imperiettagning som Thåström själv säger sig ha så svårt för. och är därför ambivalent. Däremot är den tidigare okända tagningen av "Ingen neråtsång" i varje avseende bättre.

Detta är en av få låtar som hämtats från succéalbumet "Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal" från 1998 – inte en enda av dem har kommit med i det skick som ursprungligen gavs ut.

Att välja bort dessa inspelningar är modigt, ur ett kommersiellt perspektiv kanske dumdristigt, Men detta nya samlingsalbum får sin helhetskänsla utifrån just detta urval, detta kanske tjurskalliga perspektiv, denna omvärdering av äldre låtar och dessa nya preferenser. Artisten har valt de inspelningar han idag känner mest för. Det är lätt att känna med honom.

Bästa spår: Långt bort