För den som läst det finstilta i konvolutet till Karin Dreijer-Andersons solodebut kan namnet Peder Mannerfelt låta bekant. Som del av technoduon Van Rivers & The Subliminal Kid producerade Mannerfelt hälften av låtarna på Fever Ray-albumet.

Om Fever Ray låter som en ljudkuliss till Hans Arnolds mystiska sagovärld är Roll The Dice – Mannerfelt tillsammans med Malcolm Pardon – ljudet av att sväva tyngdlöst i gamla framtidskildringar som Stanley Kubricks ”2001” eller John Carpenters ”Flykten från New York”.

Med syntar och piano som enda instrument – varken trummaskiner eller efterbearbetning i datorn var tillåtet – bygger duon långsamt upp en behaglig repetitiv ljudmiljö som hämtar lika mycket från minmalistisk klassisk musik som tidig electronica.

”Guadeloupe” mjuklandar i trakterna av tyska bolaget Basic Channells dubdimmiga techno. ”In To The Ground” och ”Swing” får mig att vilja leta upp technominimalisten Richie Hawtins tidiga album under pseudonymen Plastikman.

Allra snyggast blir konstrasterna i ”Axee” där pianoslingorna förenas med några analoga syntar som låter så skrangliga att de kunde vara handdrivna.

Bästa spår: Axee