Pop Det bästa visar den enda bristen HHHH

ANNA VON HAUSSWOLFF. Det finns mycket att tycka om på ”Singing From the Grave”. Som Anna von Hausswolffs känsliga pianospel. Som göteborgskans orädda låtskrivande där användandet av popharmonier inte innebär att låten som helhet måste klämmas in i en förutsägbar popmall.

Men det som berör mest är ändå rösten, en mild och inkännande naturkraft som gör att man omedelbart vill nämna debutanten von Hausswolff i samma andetag som Joanna Newsom och Antony Hegarty.

Det enda jag inte gillar är partiet i ”Old Beauty/Du kan dö nu” där hon plötsligt överger engelskan. Inte för att det låter dåligt utan för att det blir en antydan om att hela skivan kunnat träffa ännu djupare om texterna genomgående varit på svenska.

Bästa spår: The Book